Att Adam och Eva skylde sig med fikonlöv må vara hänt men att de katolska dignitärerna i Vatikanmuséet långt senare använde
samma metod är milt uttryckt en ännu bättre historia.
I den antika grekiska kulturen var, enligt flera författare, det naturligt att vara naken – det benämndes till och med som
högtidsdräkt - och det var inte ovanligt att unga män och kvinnor visade sig nakna offentligt tillsammans. På ett sätt stämmer
detta då de som deltog i dionysoskulter, som för övrigt var förbjudna, var minimal påklädda. Idrottsutövningar och tävlingar
- åtminstone under vissa perioder – utfördes utan ens ett darrande asplöv som skyl - fast där var inga kvinnor inbjudna. Inte
ens som åskådare.
Ordet Gymnasium som i Sverige betyder en skola som förbereder för högre utbildning och går att spåra till stiftsstaden Västerås
år 1623 där det första gymnasiet instiftades. På grekiska betyder det idrottslokal och kommer ur ordet gymnos, som är synonymt
med naken. I de anglosaxiska länderna lever begreppet kvar och betyder idrottshall.
Engelsmän, som får höra av svenska vänner att deras barn studerar på treårigt gymnasium ser framför sig svenska ungdomar som
tillbringar tre år med språng över liten bock, kast med mellanstor slungboll och löpning till dess siste man stupar.
Å andra sidan är engelsmän luttrade. Jag har själv skrivit ett slarvigt brev till en god vän i London där jag undrade om inte
det var på min tur att bjuda på ”en kall björn” nästa gång vi sågs. Han svarade förstås att han visste att vi vikingar i Skandinavien
gärna dräpte isbjörnar och åt dem råa men att ”a cold bear” är svårt att finna i London och att han därmed föredrog att få
fortsätta att stå för raden av ”beer” när vi träffades igen.
Det finns till och med de som hävdar att orsaken till alla nakenskulpturer i den grekiska kulturen beror på att man sällan
var påklädd. Men det är nog en kraftfull romantiserande önskedröm hos de historiker, som tror sig vara födda i fel årtusende
och land.
Tillbaka till Vatikanens dignitärer och fikonlöven. När romarna blev ”världshärskare” släpade man med sig en enorm mängd konstverk
från Grekland. Detta ”krigsbyte” ställdes ofta upp i termerna - badhusen. När en ny epok inträdde och det romerska riket till
slut blev bankrutt förföll termerna. En del av konstverken togs då om hand av den nya ”stormakten” Vatikanen och i dess museum
kan de fortfarande beundras. Matts Bergmark skriver i Tistron och Tränjon (1963):
Men när så skett upptäckte de katolska dignitärerna (som uppenbarligen också smakat på kunskapens frukter) att statyerna var
nakna – och lät klä på dem fikonlöv, denna gång av metallplåt.
Fikonträdet finns både vilt och domesticerat. Det anses vara ett av världens äldsta kulturträd och det finns antagligen ingen
som med bestämdhet kan avgöra varifrån det egentligen härstammar. Fikonträdet som både gav närande kost och skugga till nomadiserande
folkgrupper blev symbol för frid och välstånd. Homeros låter till exempel Tantali kval ökas genom åsynen av ljuvligt smakande
fikon.
Under lång tid gäckade fikonträdet de stora vetenskapsmännen. Trädet har inga synliga blommor. Vår egen Carl von Linné fann
ingen annan utväg än att klassificera det som en stor svamp!
Men visst har de blommor – fast mycket udda sådana.
Idag finns varianter vi kan odla i mycket skyddat läge eller i växthus i Sverige som klarar pollinering utan fikongallstekeln,
Blastophaga psenes, men så har inte varit fallet tidigare. Det är faktiskt så att i en mycket komplicerad växelverkan har
det vilda och det domesticerade fikonträdet varit beroende av varandra för överlevnad – vilket är ganska ovanligt i moder
natur. Den som vill tränga djupare i detta ämne bör söka sig till närmaste antikvariat och införskaffa Matts Bergmarks underbara
bok Tistron och tränjon.
Det är förstås inte bara Matts Bergmark som intresserat sig för fikon. Cleopatras kammarjungfru suckar: ”Jag älskar fikon
högre än livet.”
I bergiga delar av Grekland eller Turkiet trivs fikonet ofta bättre än brödsäd. Många författare har också beskrivit fikon
som medelhavsområdets manna. Läckergommen Apicius (se sidan) utfodrade sina gödsvin med dyra importerade fikon för att förbättra
köttsmaken. Plinius d.ä. (23-79 e.Kr.) räknar upp tjugonio olika fikonsorter och påstår att de bästa kommer ifrån Ebusus –
våra tiders Ibiza. I Encyclopaedia Britannica, kan man lära att släktet ficus, består av 600 arter. Fransmännen är förstås
värre och i Grand Larousse Encyclopédique finns det uppgift om 750 arter. Idag anser man att fikon tillhör familjen mullbärsväxter
och då har den ändå fler släktingar – mer än tre tusen!
Det är inte bara i skapelseberättelsen, som fikon nämns om vi går tillbaka till den heliga skriften. Fikon är snarare en ständigt
återkommande frukt i både det gamla och nya testamentet. I Matteus 21:18-20 beskrivs när Jesus rider in i Jerusalem och stannar
till invid ett fikonträd. Han var nog vad vi idag beskriver som morgonsur – magen knorrade och hans karriär ifrågasattes.
När han sedan på morgonen
gick in till staden igen,
blev han hungrig.
Och då han fick se ett
fikonträd vid vägen, gick han
fram till det, men fann intet
därpå, utom allenast löv. Då
sade han till det: ”Aldrig någon-
sin mer skall frukt växa på dig.”
Och strax förtorkades fikonträdet.
Denna episod imponerade stort på det engelska folket när de Brittiska öarna kristnades och än idag kallar man där palmsöndagen
för ”fikonsöndag.”
En annan religiös koppling till fikonträdet finner vi i ruinstaden Anuradhapura på Sri Lanka. Där finns världens mest tillbedda
fikonträd. Enligt sägnen härstammar detta träd från en stickling av det träd, Ficus religiosa, som Buddha sökte skugga under
när han mediterade sig fram till det ”fulländade vetandet.”
Ett fikonträd ger skörd ett par tre gånger om året, när det växer på rätt plats. Vi i Sverige är nog mest vana vid fikon som
en ”julfrukt.” Men fikon i cognac är inte heller fy skam. Idag går det allt oftare att få tag på färska fikon i välförsedda
fruktaffärer. Tidigare var det enbart de torkade som gällde.
De torkade var i medelhavsområdet en vanlig färdkost under många tusen år. Det är lätt att förstå då torrsubstansen av fikon
består av 50% druvsocker och därmed gav energi för ytterligare vandring på smala stigar i kuperad terräng.
Min far, som sällan blivit sedd med ett fikon mellan tänderna, är nuförtiden uppbragt över de databaser som styr grossistföretagens
import av fikon inför julhelgen: ”Förr kunde man köpa fikon till realisationspris i januari i vilken affär som helst. Nu har
de jäklarna lärt sig precis hur mycket som går åt. Dessa förbaskade datamaskiner hindrar mig numera från att göra utmärkta
och billiga dessertviner – ett vin som jag hade ett blygsamt renommé för i trakten.”
Nu skall vi inte lita för mycket på min fars renommé som vinproducent. Han bor nämligen på en ö på västkusten och om han kan
undvika det lämnar han den sällan mer än fem dagar per år. Under nio av årets tolv månader är de åtta (enslingar och orginellare
än original) tappra som är fastboende. Under sommaren när öns befolkning ökar till närmare 250 individer, 23 hundar, 17 katter
med rosa halsband, 2 marsvin, 1 hamster och 2 feta och odugliga ”pocketupplagor av häst” och en flock amkor med tjur så slår
han sprundet ur sina vintunnor och blir då mycket uppskattad av alla grannar ety det är en för liten ö för att ens ha ett
utskänkningsställe för Systembolagets minsta och ampra utbud. Jag tror att orsaken till att stigarna på ön fortfarande delvis
hålls i hävd beror på att de flesta på ön – oavsett årstid - slinker förbi med jämna mellanrum vid fars kvarnstuga och då
de ser trötta och törstiga ut generöst vätskas upp.
Fick du fikon, skulle man kunna säga till den åldrade enslingen på ön som numera fått leta andra produkter att jäsa sitt vin
på när ICA och Dagab trimmat sina databaser. Uttrycket betyder ungefär ”fick du långnäsa.” Fast egentligen kommer det ur en
uråldrig handgest där man med tumme och fingrar härmar fikonbladets figur och är en mycket oanständig gest.
En sista fikonhistoria kommer förstås från Tage Danielssons (1928-1985) underbara skaparkraft. I den fantastiska tecknade
filmen Karl Bertil Jonssons julafton – med animation av Pehr Åhlin – som är en ”kultupplevelse” i Sverige på julafton och
har vida högre kvaliteter än Disneys tecknade ”Christmas-cards”, finns en oförglömlig scen: Karl Bertils far åker med en ångerköpt
son runt bland Stockholms rikaste borgare för att be om ursäkt för att sonen, som feriearbetat på Kungliga Posten 1, delat
ut julförsändelser adresserade till stadens rikaste - till de fattiga och hemlösa. Istället för räfst- och rättarting blir
denna resa en triumffärd. När de kommer till en bankdirektör och Karl Bertil berättar att han gett tändstickstavlan till en
fattig utbrister direktören:
”Det var fanimej det vackraste jag hört sedan jag konfirmerades. Vill du ha ett fikon?”
Vilket visar på att fikon var en sällan skådad delikatess under 1940-talet i Sverige.
|
