|
2004-03-09 Hur har Eddan fått sitt namn? Till att börja med finns två ”eddor”. Den
ena är den Edda som på isländska heter ”Snorra-Edda” (”Snorres Edda”, eller
ibland ”Den prosaiska Eddan” eller ”den yngre Eddan”). Den andra kallas
oftast kort och gott ”Eddukvæði” på
isländska (på svenska ”Eddan”, men ibland även ”Den poetiska Eddan” eller ”den
äldre Eddan”). ”Snorra-Edda” skrevs på 1200-talet av Snorri
Sturluson (d. 1241) och har varit känd på Island ända sedan dess eftersom den
är en handbok i skaldskap. På 1600-talet dök en idé upp om att Snorres Edda
hade haft en annan, mer framstående Edda som förebild. Denna förebild ska ha
skrivits av Sæmundur fróði Sigfússon (d. 1133) som ansågs vara en mycket lärd
man på sin tid, men ingen av hans skrifter fanns bevarade. Föreställningen om
att Snorre skulle ha haft en förebild i denna s.k. ”Sæmundar-Edda” ändrade på
det. Biskop Brynjólfur Sveinsson (1605-1675), var
en av dem som trodde på ”Sæmundar-Eddans” existens. Kort efter att han hade
blivit biskop i Skálholt fick han i sin ägo en skinnbok som innehöll olika
forna dikter, bland annat några av de dikter som Snorre refererar till i sin ”Edda”.
Biskop Sveinsson drog då slutsatsen att han hade upptäckt ”Edda Sæmundi
multiscii”, d.v.s. ”Sæmundar-Edda”. Denna handskrift, och diktsamlingen som
den innehåller, kallades ända fram till 1800-talet för ”Sæmundar-Edda”. Men
Sæmundur fróði hade inget att göra varken med handskriften eller dikterna.
Dikterna har inbördes olika stil, form och innehåll, och de är komna ur en
hednisk dikttradtition som är betydligt äldre än Sæmundurs fróði. Dikterna antas
också ha nedtecknats omkring 1270, d.v.s. långt efter hans levnad, och därför
talar man nu bara om ”Eddukvæði”. Den handskrift som är den mesta och bästa
källan till Eddadiktningen är Konungsbók Eddukvæða (som även kallas Codex
regius på latin). När Konungsbók Eddukvæða kom till Danmark, förvarades den i
det kungliga biblioteket. Handskrifter i kungliga biblioteket kallas ibland
”Konungsböcker” för att skilja dem från handskrifter i andra bibliotek. Men
när man talar om ”Konungsbók” eller ”Codex regius” utan närmare förklaringar,
avser man alltid just denna bok, som är den mest kända av alla konungsböcker.
På latin betyer ”codex” just ’handskrift’ och ”regius” betyder ’kunglig’ -
jfr bl.a. att Silverbibeln, som förvaras i Uppsala universitetsbibliotek, kallas
”Codex argenteus” på latin där ”argenteus” betyder ’silver’ (jfr grundämnets
beteckning Ag). På svenska betyder alltså Konungsbók Eddukvæða ’Eddadikternas
konungsbok’. Varifrån namnet ”Edda” kommer vet man inte.
I en av handskrifterna till ”Snorra-Edda”, Codex Upsaliensis
(’Uppsalahandskriften’), står: ”Bók þessi heitir Edda. Hana hefir samansetta
Snorri Sturlu sonr eptir þeim hætti sem hér er skipat.” (’Denna bok heter
Edda. Den har författats av Snorri Sturluson i det skick som här återges’). Man har föreslagit att namnet ska vara
bildat till ”Oddi” med omljud (vokalväxling), eftersom Oddi var platsen där
Snorre växte upp. Namnet skulle då betyda ’Edda, boken från Oddi’. Enligt ett
annat förslag kan ”Edda” vara bildat till det latinska verbet ”edere” som
betyder ’ge ut’. Tolkningen att ”Edda” skulle vara bildat till ”oðr” som
betyder ’själ, förstånd’ men även ’skaldegåva’, kan stödjas med andra
språkliga paralleller, men något säkert om ordets härledning kan man
dessvärre inte säga. Som källa har i huvudsak använts: Handritasýning Árnastofnunar. Stofnun Árna
Magnússonar á Íslandi 1996 resp. 1992. |