www.islenska.net - isländska på nätet

::: WWW.ISLENSKA.NET - ISLÄNDSKA PÅ NÄTET :::
	Gästbok	Hälsningar	Handskrifter	Islänkar	Så in i Norden!	Heta källor	20 frågor

::: SPRÅK :::

::: OLIKA GENUS :::

De flesta ord som finns både i isländska och svenska har samma genus, som t.ex. torg; torget (sv.) resp. torgið (isl.), men det finns förstås undantag!

Läs mer LÄNGRE NED PÅ SIDAN om ord med olika genus i svenska och isländska! Här följer först en lista med några ord som har olika genus i svenska och isländska:


búr (hvk)	bur (u)
fingur (kk)	finger (u)
frost (hvk)	frost (u)
haust (hvk)	höst (u)
sumar (hvk)	sommar (u)
vor (hvk)	vår (u)
kvöld (hvk)	kväll (u)
skápur (kk)	skåp (hvk)
skáld (hvk)	skald (u)
foreldri (hvk)	förälder (u)
loft (hvk)	luft (u), sbr þó: loft (hvk) = svefnloft á íslensku
lunga (hvk)	lunga (u)
form (hvk)	form (u)
-heit (hvk flt)	-het (u)
plan (hvk)	plan (u/n)
plástur (kk)	plåster (hvk)
pappír (kk)	papper (hvk)
stríð (hvk)	strid (u)
hungur (hvk)	hunger (u)
súkkulaði (hvk)	choklad (u)
tár (hvk)	tår (u)
nýra (hvk)	njure (u)
mynt (kvk)	mynt (n)
sykur (kk)	socker (n)
fiski (kvk)	fiske (n)
turn (kk)	torn (n)
(skáld)-skapur (kk)	(skald)-skap (n)
bensín (hvk)	bensin (u)

Förkortningar i listan ovan:

hvk = hvorugkyn (= neutrum)

kk = karlkyn (= maskulinum)

kvk = kvenkyn (= femininum)

flt = fleirtala (= pluralis)

u = utrum (= samkyn, þ.e. karlkyn og kvenkyn í íslensku)

n = neutrum (=hvorugkyn)

::: GRAMMATIK :::

SUBSTANTIV

âOlika genus

Om imperativ (isl.)

::: litteratur :::

Hávamál (isl.)

Völuspá (isl.)

VERB

Didda (isl.)

Böjningskategorier

Jóhann Jónsson (isl.)

Starka verb

Steinn Steinarr (isl.)

Tema av starka verb

Jónas Hallgrímsson (isl.)

Svaga verb

::: nyttiga länkar :::

ADJEKTIV

PRONOMEN

PREPOSITIONER

ÖVRIGA ORDKLASSER

susanne@islenska.net

Om ord med olika genus

Både svenska och isländska tillhör den (nord)germanska språkgrenen av de indoeuropeiska språken Eftersom svenska och isländska har samma ursprung, har de flesta s.k. arvord samma grammatiska genus (se nedan), om de ännu brukas både i isländska och svenska förstås.

I modern svenska finns två genus; neutrum (n) och utrum (u), medan isländskan har tre genus; maskulinum (m), femininum (f) och neutrum (n). Fornsvenskan hade samma uppsättning genus som den moderna isländskan, men i yngre svenska har femininum och maskulinum smält samman i ett gemensamt genus, d.v.s. utrum, som är svenskans mest förekommande genus. Termen ”utrum” användes först av Natanael Beckman i boken “Svensk språklära” (1904) och är förstås bildad i analogi med den redan existerande ”neutrum”. Ordet ”utrum” är bildat av latinets ”uter” som betyder ’en av två’.

Den semantiska basen för klassificeringen av genus i svenska är svag. Det finns dock en tendens för animata ord (som betecknar levande varelser) att anta utralt genus. I det gamla svenska kasussystemet (med maskulint, feminint och neutralt genus), som i högre grad var semantiskt motiverat, hade animata ord ofta antingen maskulint eller feminint genus (på samma sätt som i dagens isländska). I de fall modern isländska och svenska har ord gemensamma, motsvaras oftast ett svenskt utralt ord av ett feminint eller maskulint i isländskan; jämför t.ex. svenskans ”ulv-en” (u) och isländskans ”úlfur-inn” (m). Neutrala arvord är neutrala i båda språken, t.ex. ”torg”.

Men animata ord kan också ha neutralt genus i svenska (liksom i isländska), t.ex. ”barn”, ”får”, ”föl” och ”lejon”. Inanimata svenska ord (som betecknar icke-levande föremål) är fördelade på både utralt och neturalt genus, men vissa semantiska tendenser finns; utrum associeras ofta med det som är konkret, individuellt och begränsat. Neutrum associeras med det som är abstrakt, kollektiv och obegränsat. Detta avspeglar sig i en del dubbelformer som t.ex. ölen – ölet, där det första är utralt och betyder ’en öl’ (avgränsat, konkret), medan den andra formen som är neutral betyder ’drycken öl’ i allmänhet (abstrakt, obegränsat).

Olika genus i lånord

Ord som senare lånats in i de båda språken kan ha självklart ha antagit olika genus, d.v.s. att isländskan och svenskan kan ha valt olika strategier för inplacering av lånord; jämför t.ex. svenskans ”choklad-en” (u) och isländskans ”súkkulaði-ið” (n) som båda lånats från franskans ”chocolate”.

Olika genus i arvord

Även arvord kan ha utvecklat olika genus i språken. Det gäller t.ex. en del av benämningarna på årstiderna; jämför isländskans ”sumar-ið” (n) med svenskans ”sommar-en” (u), isländskans ”vor-ið” (n) och svenskans ”vår-en” (u). I dessa fall har svenskans ”vår” och ”sommar” ändrat genus från neutralt till utralt. I isländskan har ”haust” (n), d.v.s. ”höst” (u), ändrat till neutralt genus från att i fornisländskans (och fornsvenskans) ”haustr” ha haft maskulint genus. Det forna ordet ”vetr” (fornisl.)/”vinter” (fornsv.) har däremot i de båda moderna språken behållit maskulint (el. utralt) genus: ”vetur”/”vinter”.

Ett annat arvord som är vanligt i båda språken är svenskans ”kväll” (u) och isländskans ”kvöld” (n). Detta ord hade olika genus redan i fornspråken; fornsvenskans ”kvælder” hade maskulint genus och fornisländskans ”kveld” hade neutralt genus.

Olika genus i suffix

I svenska är suffixen (avledningsändelserna) –het och –skap vanliga för att bilda substantiv som t.ex. ”frihet” och ”galenskap”. Dessa båda suffix motsvaras i isländskan av –heit och –skapur, och går ursprungligen tillbaka på ett substantiv som fungerat som efterled i sammansättningar, men som sedan har reducerats till att endast fungera som avledningsändelse. Ordet har alltså förlorat sin substantivistiska betydelse och funktion, och man brukar säga att ordet - eller morfemet - har övergått från att vara ett s.k. fritt morfem till ett bundet.

Båda suffixen –het och –skap har motsvarigheter i andra germanska språk, t.ex. i tyskans ”Freiheit” och ”Freundschaft” och engelskans ”childhood” resp. ”friendship”. Båda dessa suffix har varit mycket produktiva i svenskan, men många ord bildade med dessa suffix lånades också direkt från tyskan under medeltiden, t.ex. ”skönhet” och ”äktenskap”.

Den stora tyska inlåningen i svenskan kom att gynna båda dessa avledningsändelser. I isländska är de inte lika vanliga som i svenskan; i synnerhet är –heit mycket sällsynt. Ord bildade med detta suffix känns dessutom konstruerade och otympliga i isländska, t.ex. i orden ”leiðinlegheit” (’tråkighet’) och ”kjánalegheit” (’fånighet’). I svenska kan ord bildade med –skap ha antingen utralt genus (t.ex. ”fiendskap-en”) eller neutralt (t.ex. ”broderskap-et”). I isländska har ord med suffixet

-skapur alltid maskulint genus (t.ex. ”skáldskapur-inn”). I tyska har både –heit och –schaft feminint genus, och i engelska saknar substantiv helt genus!

Vacklande genus i isländska och svenska

Genus är inte en böjningskategori hos substantiv; d.v.s. att substantiv inte böjs i genus (som adjektiv), utan varje substantiv har ett bestämt, inneboende genus. Vissa substantiv har dock vacklande genus, både i isländska och svenska. Vacklande genus förefaller dock vara vanligare i svenska än i isländska.

Vissa isländska ortnamn uppvisar oregelbundenheter vad gäller genus; de kan nämligen anta annat genus i pluralis än i singularis. Detta förekommer även bland substantiv, men är ytterligt ovanligt. Substantivet ”foreldri” (’förälder’) är logiskt nog neutrum i singularis, men maskulinum i pluralis, ”foreldrar”. Substantivet ”fótur” (’fot’) har maskulint genus både i singularis och pluralis, men eftersom pluralisformen ”fætur” (’fötter’) påminner mycket om pluralisformen av feminina ord som t.ex. ”bækur” (’böcker’) och ”rætur” (’rötter’), uppfattas ”fætur” ibland som feminint. Detta får ibland följden att ”fætur” får den feminina bestämda artikeln –nar (pluralis nominativ), ”fæturnar”, istället för den korrekta maskulina –nir, ”fæturnir”. Den feminina pluralisböjningen av ”fætur” är dock inte accepterad av språkvården.

Ortnamnet ”Fjörður” är ett pluralisord och har feminint genus, trots att substantivet ”fjörður” (’fjord’) är maskulint. Ortnamnet, med feminint genus, antas vara bildat av ”fjörðu”, som är den gamla böjningen i ackusativ pluralis av denna typ av maskulina substantiv, eller av ”fjörðum”, som alltjämt är dativformen i pluralis. Ett annat vacklande ortnamn är det maskulina ”Laugar” som är bildat av det feminina ”laug” (’varm källa’).

Även om det är ovanligt, kan genus hos vissa isländska substantiv vara villrådigt; t.ex. i orden ”vættur” (’vätte’, f/m), ”teiti” (’fest’, f/n), ”hrynjandi” (’rytm’, f/m), ”skúr” (’skjul’, m/f), ”sykur” (’socker’, m/n), ”saft” (’fruktsaft’, f/n) och ”föl” (’tunt snötäcke’, f/n).

I svenska är det vanligare med vacklande genus än i isländskan. Några exempel på svenska substantiv som har likställda genus (d.v.s. att båda är lika korrekta) är ”nylon”, ”aceton”, ”nikotin”, ”vanillin” och ”bacon”. I orden ”vadmal”, ”kolesterol” och ”index” har utralt genus företräde, medan neutralt genus har företräde i orden ”vaccin”, ”index” och ”paket”. I svenska dialekter kan substantiv ha annat genus än i skriftspråket; detta gäller bl.a. ”apelsin”, ”bakelse”, ”brunn” (har utrum i skriftspråket), ”datum”, ”grus” och ”hekto” (har neutrum i skriftspråket). För vissa substantiv markerar olika genus en svag betydelseskillnad, även om ordet i grunden är detsamma; t.ex. ”borr” (”borret” = borrstålet, ”borren” = apparaten) och ”brons” (”bronset” = medaljen, ”bronsen” = materialet).

Källor:

För den svenska etymologin har använts:

· Elias Wessén: Våra ord. Deras uttal och ursprung. Kortfattad etymologisk ordbok. 2:a. tillökade upplagan. Svenska språknämnden. Norstedts Förlag AB 1960.

För isländsk etymologi är nedanstående bok standardverket:

· Ásgeir Blöndal Magnússon: Íslensk orðsifjabók. Orðabók Háskólans 1989.

En bra fornisländsk grammatik med uppslagsord är:

· Ragnvald Iversen: Norrøn grammatikk. 7. utgave revidert ved E.F. Halvorsen. Tano, 3. opplag 1990.

Om klassificeringen av svenska genus och termen utrum:

· Anders-Börje Andersson: Second Learners´ Acquisition of Grammatical Gender in Swedish. Department of Linguistics, University of Göteborg, Sweden 1992.

För svensk ordbildningslära har använts:

· Olof Thorell: Svensk ordbildningslära. Esselte Studium AB 1981.

Om ortnamn som byter genus:

· Svavar Sigmundsson: Málsagan og nöfnin. I: Íslensk málsaga og textafræði. Ritstjóri Úlfar Bragason. Stofnun Sigurðar Nordals, Reykjavík 1997 (s 121-131).

Exemplen på substantiv där genus varierar är hämtade ur:

· Jón Axel Harðarson: Um karla og karlynjur. I: Íslenskt mál og almenn málfræði 23. árgangur, Íslenska málfræðifélagið, Reykjavík 2002 (s 260).

· Eiríkur Rögnvaldsson: Íslensk orðhlutafræði. Kennslukver handa nemendum á háskólastigi. 4. útgáfa, Málvísindastofnun Háskóla Íslands, Reykjavík 1990 (s 74).

Om svenska substantiv med vacklande genus:

· SAG kap. 2 §41. Där finns även fler exempel på ord med vacklande genus.

Listan med ord är sammanställd helt på eget bevåg.