|
::: WWW.ISLENSKA.NET - ISLÄNDSKA PÅ NÄTET ::: |
|||||||
|
|
|||||||
|
::: SPRÅK ::: |
::: SUBSTANTIVENS
BÖJNINGSKATEGORIER :::
Snæfellsjökull i solnedgången sedd från Reykjavík. Ordet ”jökull” är ett av de substantiv som får assimilation i nominativ. Om just detta kan man läsa mer om på denna sida! På den här sidan finns följande rubriker: ·
Genus ·
Kasus · Numerus ·
Species · Om substantivens böjningsgrupper Substantiven varierar i böjning med
avseende på genus, numerus och kasus. I bestämd form får substantiv en
ändelse, en bestämd artikel, som även den böjs i de tidigare nämnda
kategorierna. Egennamn är en speciell form av
substantiv, som behandlas separat på sidan Namnskick. I isländska finns tre genus: maskulinum, femininum och neutrum. Genus är grammatiskt och inte semantiskt (som avser betydelsen) eller naturligt. Det innebär att man måste referera t.ex. till ”forsetinn, hann” (’presidenten, han’), eftersom ordet ”forseti” har maskulint genus, även om presidenten skulle råka vara en kvinna (vilket har varit fallet). Men precis som i svenskan kan ett ords betydelse ta överhanden ibland, d.v.s. att ett ords semantiska genus tar överhanden över det grammatiska. Men grundregeln i isländska är att man måste lära sig ett ords genus utantill och att det är grammatiskt. Grammatikern
och språkhistorikern Jón Axel Harðarson har skrivit en intressant artikel om
genus i tidskriften Íslenskt mál og almenn málfræði, 23. árgangur (på
isländska) där han bl.a. behandlar frågan om grammatiskt och naturligt genus. |
::: GRAMMATIK
::: |
|
SUBSTANTIV |
||
|
âBöjningskategorier |
||
Om
imperativ (isl.)
|
||
|
:::
litteratur ::: |
||
|
Hávamál (isl.) |
||
|
Völuspá (isl.) |
VERB |
|
|
Didda (isl.) |
||
|
Jóhann Jónsson (isl.) |
||
|
Steinn Steinarr (isl.) |
||
|
Jónas Hallgrímsson (isl.) |
||
|
::: nyttiga länkar ::: |
||
|
|
||
|
ADJEKTIV |
||
|
PRONOMEN |
||
|
Fler länkar finns på sidan Islänkar! |
||
|
PREPOSITIONER |
||
|
ÖVRIGA
ORDKLASSER |
||
|
© Susanne Rudholm 2002 susanne@islenska.net |
|
Det finns
två numerus i isländska; singularis och pluralis. Tidigare fanns även dualis
som man kan säga är en form av
numerus. I modern isländska förekommer dualis i pronomen. Dualis betyder ’tvåtal’
(och heter ”tvítala” på isländska, se bilden ovan) på samma sätt som
singularis betyder ’ental’ och pluralis ’flertal’. Dualis är inte ett
grammatiskt genus i modern isländska utan semantiskt. Även om ordet ”dualis” alltså betyder ’tvåtal’, kan det ha
grammatiskt genus både i singularis och pluralis. I andra språk, t.ex.
samiskan, kan emellertid t.ex. verb böjas i dualis, likväl som i andra
numerus. Men böjningsformerna i dualis ska vi inte fördjupa oss i här… Vissa substantiv finns enbart i singularis
(t.ex. ”fólk”), medan andra bara finns i pluralis (t.ex. ”jól”). Om detta har
Höskuldur Þráinsson skrivit artikeln ”Ekki til í fleirtölu” (på isländska) i
Íslenskt mál og almenn málfræði, 5. árgangur.
Det finns fyra kasus i isländska: nominativ, genitiv, dativ och ackusativ. Nominativ är subjektets kasus och ordets grundform, medan de andra är objektskasus, s.k. oblika kasus. Ackusativ kallas på svenska ibland ”direkt objekt” och dativ ”indirekt objekt” eftersom orden inte längre böjs i kasus utan objekten får sin benämning efter sin funktion i satsen. Kasus kan i isländska avse antingen enbart ordets grammatiska böjningsform, men betydelsen kan också påverka kasustyrningen. Det vill säga att vissa verb alltid styr ett bestämt kasus, som man måste lära sig utantill, medan andra verbs kasusstyrning kan vara kopplat till betydelsen. Detta gäller framför allt för verb som tar två objekt (sk.k bitransitiva verb). I isländska används endast efterhängd (s.k. enklitisk) bestämd artikel. I svenskan har vi både framförställd och efterhängd artikel: ”den gula bilen”. Så här böjs den bestämda artikeln:
Den bestämda artikeln förlorar sitt
inledande –i i vissa fonetiska omgivningar: · Om ordformen slutar på –a, och ofta efter -é: saga " sagan, fé " féð. · I tvåstavig form av artikeln efter á, ó, ú. Enstavig artikel behåller däremot –i: á " ánni (dat.), men á " áin (nom.). · Genitiv pluralis av ord som slutar på á, ó, ú tappar ibland –a före artikeln som tappar sitt inledande -i: skór (nom.pl.) " skóa (gen.pl.) + -inna " skónna (gen.pl. best. form). Övriga förändringar i bestämd form: · Neutrala och feminina ord där stammen slutar på –ur tappar –u före artikeln: veður (neutr.) " veðrið, lifur (fem.) " lifrin. · Dativ pluralis alla genus: dativändelsens –m faller: hestar (nom.pl.) " hestum (dat.pl.) + -inum " hestunum (dat.pl. best. form). Om substantivens böjningsgrupper Isländska
är ett språk som myllrar av böjningsgrupper, särskilt vad gäller verb och
substantiv, men även adjektiven. Här nedan tar jag upp en del frågor kring
substantivens gruppering och vilka grupper och former som är vanligast. Mer
finns att läsa under respektive genus. Ásta Svavarsdóttir har i sin kandidatuppsats i isländsk grammatik, "Beygingarkerfi nafnorða í nútímaíslensku" (1993), undersökt 1047 vanliga substantiv för att utröna hur vanliga de olika böjningsgrupperna är. Hennes resultat är mycket intressanta för den som vill lära sig isländska, eftersom de visar vilka grupper som man bör prioritera vid inlärning. Enligt Ásta Svavarsdóttirs undersökning är de feminina orden vanligast, eller 41% av ordsamlingen. De maskulina orden är ovanligast; 27%, och de neutrala orden utgör 32% av orden. Den överlägset vanligaste enskilda böjningsgruppen är den med neutrala ord som "borð"; nästan 32% av alla substantiven tillhör den gruppen! Den näst vanligaste enskilda böjningsgruppen är femininer som "frétt" som utgör 19% av alla orden. Den tredje vanligaste gruppen är feminina svaga substantiv som "saga"; 11% av orden tillhör den gruppen. På fjärde plats kommer svaga substantiv som "gluggi" med 8%, och på femte plats "strákur" med 8% av orden. Hela
76% av alla 1047 substantiven i Ástas undersökning tillhör de här fem
böjningsgrupperna! Detta innebär alltså att endast 25% av orden återstår till
de övriga böjningsgrupperna, som är ganska många. Av dessa övriga 25% är det
bara två böjningsgrupper som har fler
än 2% av orden; maskulina ord som "staður" får 2,5 % och feminina
ord som "setning" får 4,7% av orden. Jag har själv undersökt de 100 vanligaste substantiven enligt "Íslensk orðtíðnibók" (se lista nedan) och resultatet liknar Ástas, men naturligtvis är Ástas undersökning mer tillförlitlig eftersom den är mer omfattande. I tabellen nedan redovisar jag både mina resultat och delar av Ástas.
* Enligt min indelning på sidorna om maskulina, feminina resp. neutrala substantiv. u-omljud Växlingen mellan a-ö-u är mycket vanlig i isländska,
och reglerna är mycket komplicerade. I vissa fall orsakas växlingen av ett
ljud som fallit bort (t.ex. ”börn” som anses vara bildat till *barnu) och i
andra fall helt tydligt av fonetiska orsaker. Grammatikerna är inte heller
eniga om växlingarna ska klassas som orsakade av böjningen eller av fonetiska
regler. Här följer en förenklad uppställning av några vanliga växlingar (se
litteraturlistan för vidare läsning): · a " ö i betonad stavelse (= första stavelsen), a " u i obetonade stavelser: Anna " Önnu (ändelsen –u påverkar stammens a " ö), banani " bönunum (dat.pl. best. form), men även formen banönum förekommer. · ö, u " a ibland före a eller i ändelse, t.ex. höfn " hafnar (gen.sg.), hafnir (nom.pl.), men inte i ord som pöntun (" pöntunar gen.sg.). · I ändelselösa ordformer: ö " a i feminina ord sg " pl) eller ö/u " a/a: höfn (nom.sg.) " hafnir (nom.pl.), pöntun (nom.sg.) " pantanir (nom.pl.), a " ö/u (i neutrala ord sg " pl): barn > börn, sumar > sumur. · I ordformer med u-ändelse: maskulina ord i dat.pl. (t.ex. hönum), svag böjning av feminina ord i oblika kasus singularis (t.ex. saga " sögu), nominativ och askusativ av feminina svaga substantiv (t.ex. sögur), svag böjning av neutrala ord i oblika kasus singularis och nominativ och ackusativ pluralis (t.ex. hjörtu), dativ pluralis av alla ord (t.ex. börnum, sögum, hönum). · OBS! Reglerna kan upphävas vid lånord, t.ex. rabarbari " rabarbörum, karat " köröt, plakat " plaköt (se även exemplet banönum, bönunum ovan). i-omljud · u-omljud + i-omljud i maskulina ord som fjörður, köttur, faðir, feminina ord som rönd. · Maskulina ord som slutar på –(a)ndi och faðir, bróðir och sonur får i-omljud i hela pluralböjningen. · feminina ord får i-omljud i nominativ och ackusativ plural, men inte i genitiv och dativ plural: bækur (nom.ack.pl.), bóka (gen.pl.). v-inskott · Om -v- finns i stammen kommer det fram före -a och -u i maskulina ord som ”söngur” (6 ord) och feminina ord som ”stöð” (4 ord). j-inskott · Före ändelserna –a eller –u i alla maskulina ord som slutar på –byggi, -(l)ingi, -skeggi, -virki, -yrki, och i alla neturala ord som slutar på –ki eller -gi. Assimilation · l + r " ll i maskulina ord i nominativ singularis: gafall (av gafalr), spegill (av spegilr). · n + r " nn i maskulina ord i singularis nominativ: steinn (av steinr), beinn (av beinr). Bortfall ur tvåstavelsestam när ändelsen börjar på vokal · maskulina ord (alla tvåstavelseord): dativ singularis, alla kasus i pluralis: t.ex. spegill " speglar (nom.pl.). · feminina ord (bara i fem ord som lifur, inte i ord som pöntun): genitiv singularis, alla kasus i pluralis, t.ex. lifrar (nom.pl.). · netrala ord (bara i ord som slutar på –ur och i orden sumar, gaman, höfuð): dativ singularis, genitiv och dativ pluralis. OBS! Bara före ändelse, inte före bestämd artikel (se även nedan)! Bortfall
ur tvåstavelsestam när bestämda artikeln börjar på vokal · maskulinum: i två ord; lifur och vigur, i alla kasus, både singularis och pluralis. · neutrum: i alla ord som slutar på –ur, i nominativ, dativ och genitiv singularis och genitiv och dativ pluralis. OBS! Gäller inte de neutrala orden gaman och höfuð! Ordet sumar har fått bortfall i nominativ och ackusativ plural eftersom ändelsen börjar på –ur. Gäller bara feminina och neutrala ord som slutar på –ur. Gäller aldrig i maskulina ord! Hiatus
(=vokalmöte) · När stammen slutar på vokal och ändelsen börjar på vokal faller den första vokalen, t.ex. læknir (nom.sg.) " læknar (lækni+ar) (nom.pl.). Får
maskulinum dativ singularis i –ändelse eller inte? Ingen
ändelse: · Ord med nominativ på –l: bíll (=bíl+l) " bíl (obest.), bílnum (best.). · Ord där stammen slutar på vokal: mór (=mó+r) " mó (obest.), mónum (best.). · Ord där stammen slutar på –r efter vokal: bjór " bjór (obest.), bjórnum (best.). · Stammen slutar på g, k och får j-inskott före a, u: bekkur (=bekk+ur) " bekk (obest.), bekknum (best.). Gäller även de ord som får v-inskott. · Ord som slutar på –leikur, -bítur och -brjótur. · Enstavelsestam som slutar på s efter vokal: ís " ís (obest.), ísnum (best.). i-ändelse får: · Ord som slutar på –dómur: sjúkdómur " sjúkdómi (obest.), sjúkdómnum (best.) · Ord som slutar på -(l)ingur, -ungur: Íslendingur " Íslendingi (obest.), Íslendingnum (best.). · Ord där stammen slutar på två konsonanter, utom pp, kk får oftast i-ändelse: garður (=garð+ur) " garði (obest.), garðinum (best.). · Ord där stammen slutar på enkel vokal eller pp, kk: hnífur (=hníf+ur) " hnífi (obest.), hnífnum (best.). · Ord som slutar på –ill, -all, -ull, -inn, -ann, -unn: jökull " jökli (obest.), jöklinum (best.). · Ord som slutar på –nn får alltid i-ändelse med bestämd artikel, och oftast även utan bestämd artikel: steinn " steini (obest.), steninum (best.). ----------- Källor, litteraturtips & länkar Källor: ·
Ásta Svavarsdóttir: Beygingakerfi nafnorða í
nútímaíslensku. ·
Colin
D. Thomson: Íslensk beygingafræði. ·
Eiríkur
Rögnvaldsson: Íslensk orðhlutafræði. · Margrét Jónsdóttir: Um ir- og ar-fleirtölu einkvæðra kvenkynsorða í íslensku. · Margrét Jónsdóttir: Um ar- og ir-fleirtölu karlkynsnafnorða í nútímaíslensku. Fler tips: ·
Mer
att läsa om u-omljud finns i följande artikel (på isländska) på professor
Eiríkur Rögnvaldssons hemsida: u-hljóðvarp og önnur a-ö víxl í nútímaíslensku. ·
Jón
Axel Harðarsons artikel om genus: Um karla og karlynjur. Málfræðilegt samband
karlkyns og kvenkyns í íslensku frá sögulegu og samtímalegu sjónarhorni. I:
Íslenskt mál og almenn málfræði, 23. árgangur, Reykjavík 2002 (s 252- 274) ·
Om
s.k. ”dativsjuka” kan man läsa på samma plats i följande artikel (på
isländska): þágufallssýki og
fallakerfi íslensku ·
Höskuldur
Þráinsson: Ekki til í fleirtölu. I: Íslenskt mál og almenn málfræði,
5. árgangur. ·
Om genus och kasus i fornisländska har Eiríkur
Rögnvaldsson skrivit i den här artikeln (på isländska):Föll og kyn að fornu ·
Två
andra mycket användbara sidor om stavningsregler och skiljetecken är Auglýsing um íslenska stafsetningu
och Auglýsing um greinarmerkjasetningu ·
På
sidan Textsamling finns en lista med
några ord som har olika genus i isländska och svenska! Där finns även en text (på isländska) om
förändringar i substantivböjningen från fornisländska till modern isländska. ·
På Vísindavefur har Guðrún Kvaran svarat på en
fråga om dualis och numerus (på isländska). ·
På sidan Heta källor… finns fler litteraturtips! Du behöver gratisprogrammet Acrobat
Reader för att kunna läsa texterna här ovan. |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
© Susanne Rudholm 2002 susanne@islenska.net |