Katter.

Katter som bor här.

Baylis.

Baylis är en kille i sina bästa år. Vi köpte honom som liten kisseunge på drygt 12 veckor. Och ända sena dess har det varit full fart och fläkt. Baylis tror nämligen att han är hund.

Vi har tagit hand om många hemlösa katter och hittat hem till allihop.
 Jag ska skriva lite om dem och även lägga in bilder på dem som jag har.. 
Jag är ju ingen fotograf så bilderna är inte så där jättebra, men det får ni leva med:-) 
Jag ska även lägga in berättelser från de nya familjerna så snart jag fått dem.

Snuttan.
En katt vi tog från djursjukhuset 1992, hon var helsvart och ca 4 år gammal. Snuttan  hade ett problem och det var att hon var stendöv,
vilket visade sig även på balansen. Annars var hon en jättemysig katt med många egenheter,
te x så lärde hon sig att komma när man knackade i golvet, eftersom hon inget hörde så lönade det sig inte att ropa på henne men vibrationerna i golvet kände hon av:-)
Tyvärr var vi tvungna att avliva Snuttan 1996, efter att hon varit sjuk en tid.

Sussie.
En liten trigrerad hona som vi tog från djurens vänner, 1995. Hon var född av en förvildad honkatt och hon och hennes syster
var uppvuxna i bur. Men vi hade henne bara ett halvår sedan flyttade hon hem till en kompis till mig,
för hon trivdes inte bland alla andra djur och barn som fanns här, hon blev väldigt stressad och kunde inte komma till ro.
Nu bor hon hos en ensamstående kille och hon är ensamkatt, så hon får all uppmärksamhet och det trivs hon med.

Nisse.
En liten tigrerad hankatt som min mamma hittade i ett träd 1998,
enligt människor som bor runt omkring hade han suttit där i 2 dygn och kunde inte ta sig ner.
Jag ringde brandkåren som skickade ut en stegbil och tog ner den magre, kalle och hungrige kissen.
Det första han gör när jag får tag i honom är att börja tutta på min hals.
Vilket han fortsatte med:-) Varje kväll hoppade han upp i sängen och formligen sög sig fast i halsen tills han somnade.
Det var ingen som ville kännas vid honom så efter att jag hade kastrerat honom så fick han nytt hem uppe i Arvika.
En familj hörde av sig efter jag satt ut annons på internet
och pappan i familjen åkte samma dag hit ner (närmare 80 mil t&r) för att ge Nisse ett nytt hem.
Vill du se bilder på Nisse? Klicka här.

Maja.
En liten tigrerad hona som en granne till mig hittade vintern 1998. 
Hon hade sett henne sitta och äta talg som folk hängt ut till fåglarna under flera dagar. 
Det är den katten som jag har tagit hand som som varit i sämst skick! 
Efter timmar av lockande och pockande fick jag tillslut tag i henne, hon var uttorkad och undernärd. 
Vi tog in henne och gjorde en bädd till henne i pojkens våningssäng på överslafen och gjorde en liten matplats och 
även ställde upp kattlåda där, för att hon skulle få vara ifred. 
Efter ett par timmar märkte jag att hon hade mjölk i juvren och tyvärr hade hon säkert nyss haft ungar. 
Men eftersom det var så kallt ute så hade de troligen redan frusit ihjäl och nu fick vi lägga all energi på att försöka klara mamman.
Det tog 1 vecka innan hon kom till sans igen, hon bara åt och sov hela den tiden! 
Rätt som det var en dag så kom hon gående ute i köket när jag stod och gjorde mat, det var precis som om hon alltid hade bott här. 
Jag fick reda på vem som hade haft katten tidigare och de bodde på 2:a våningen några gårdar över mig, 
men efter att hon varit borta några veckor under sommaren och de hade, som de sa; skaffat sig en ny katt, 
så släppte de inte in henne! Hon fick några bra år här tills hon dog hösten 2001. 
Under tiden jag hade Maja så skaffade jag mig 2 kattpojkar, det är de som vi har idag; Baylis och Sebra. 
Maja tog hand om dem som m de var hennes egna ungar, hon lät dem dia henne och hon höll reda på dem, 
både så de var rena och så de inte gjorde några hyss:-)
Bilder på Maja, klicka här.

Kurre.
En liten katthane som jag hittade upp i centrum och som ingen ville kännas vid, vintern 1999. 
Han var kall och hungrig och hade sprungit däruppe i ett par dagar och ville följa med alla hem. 
Vi tog in honom men han var bara här i ett par veckor för han hade stora problem med magen och hade ständiga, 
sprutande diarreer som inte gav med sig, trots medicinering. 
Han var och förblev undernärd och tog inte upp någon näring så vi beslöt att avliva honom.

Dennis.
En underbar chokladbrun kisse med vit haklapp. Han var bara 5 v när han kom till oss. 
En familj hade fått honom av en som hade fått kattungar och on ville bara bli av med dem! 
Familjen tröttnade snart och Dennis kom hem hit. Han var så liten att han rymdes i handflatan och han vägde bara 570 gr! 
Efter mycket majsvälling och stor omsorg gick han snabbt upp 100-150 gr i veckan. 
När han var 16 veckor fick han ett nytt hem i Borlänge i södra Dalarna. 
Där bor han nu med en familj och 2 boxrar och styr och ställer.
Här finns en bild på lilleman.

Kisse.
Han kommer från samma kull som Dennis och bodde hos en familj som också tröttnade, eller rättare sagt, 
ungarna tröttnade på att ha katten som leksak! Han var bruntigrerad med vit haklapp, en underbar liten kisse det med. 
Han fick nytt hem i Växjö, där jag o min sambo åkte ner o levererade honom. 
Det var ett ungt par som tog sig an honom och han har verkligen fått det kanon!
Bilder på Kisse finns här 

Ragnar.
En söt liten rödspräcklig hankatt osm en bonde skulle skjuta, jag har inte hjärta att låta  honom göra det så klart tog jag hem kissen. 
Han bodde här ett tag men så kom en tjej, och hon och hennes familj föll handlöst för honom. 
De hade honom i ett halvår men tyvärr dog Ragnar av epilepsi sommaren 2002....

Tage.
En liten kissunge som min son, Simon hittade en bit ovanför där vi bor. Den hade sprungit där ett tag och ingen ville kännas vid den.
Simon kom hem med den och jag märkte att den luktade stall,
efter lite funderande ringde jag till 4H-gården som inte ligger så där jättelångt härifrån om man går genom skogen.
Jodå, de saknade en svart kattunge som någon veckan innan hade lämnat i en kartong utanför stallet!
De märkte att han inte trivdes där så jag sa att han kunde bo här tills jag hittat ett nytt hem, för de har så många katter ändå,
så de blev tacksamma. Jag kontaktade familjen som hade haft Ragnar för att höra om de visste någon som ville ha en kattunge,
han kunde vara ca 10 v.....och jodå! De ville hemskt gärna ha honom. De kom och tittade på honom efter ett par dagar,
och tyckte han var underbar. Så det var med gott samvete som jag placerade honom där.