Kusten utanför Sudan är klassiska dykvatten. Här började Hans Hass redan på fyrtiotalet och följdes sedan av Cousteau som undersökte kusten även i vetenskapligt syfte med sin experimentstad under vatten, "Precontinent II". På 70 talet fanns till och med ett dykcenter inrymt i fyrtornet på Sanganeb. Ett välbesökt objekt på den tiden inte minst av svenska dykare. Därefter har det varit ganska tyst om dykning i Sudan. Anledningen är politisk instabilitet med olika regimer som avlöst varandra vilket medfört nästan stängda gränser och därmed trassliga reseförhållanden. I dag är Sudan en av jordens tre islamska republiker.

Alf Jansson	Leon Landberg	Janne Paymer

 
Det här innebär ju egentligen att intresset bara växer för en del personer. I och med etableringen av en "fast" flyglinje till Kairo och en del goda förbindelser har det lyckats
för oss tre Hallstagrabbar att ordna två stycken tvåveckors dykturer till detta förhållandevis orörda dykparadis. Ett utbud som vår dykarklubb nog hittills är ganska ensam om att kunna erbjuda sina medlemmar.

Nå varför underkastar man sig stora kostnader, en trasslig visumhantering, opålitliga flygförbindelser och en jävulsk hetta som suger musten ur de flesta nordeuropéer?
- Enkelt: Orörda dykvatten, hajar, hajar och hajar samt några av värdens mest berömda vrak.

Özlem

Özlem med sin turkiska skeppare och hans turkiska fru samt en sudanesiska besättning blev i slutet av mars hemmet för Alf Jansson, Leon Landberg och Janne Paymer från Sverige. Anne och Michael från Tyskland, Tom, Katharina och Urs från Schweiz samt Rui och Alexander från Portugal.

Under hela perioden går man aldrig i land. Vädret avgör hur långt man kommer, i vårt fall från Abington i norr till Umbria i söder. Maten är hyfsad men hettan nästan olidlig, åtminstone i början. Pass upp för vattnet! Kapten kramade ur oss en dollar litern för mineralvattnet och värmen krävde sitt. Där satt vi med våra monopolkronor.