Udda svenska böcker

Läs mer på min nya blogg Jag vill vara farlig.

Här tipsar jag om udda svenska böcker, serier, boklådor, bokförlag, författare m.m. En svensk bok är en bok skriven på svenska, av en svensk eller om Sverige.
Besök också Udda boktips med icke-svenska böcker (senast uppdaterad 041022).

Jag har också ett nyhetsbrev/diskussionsgrupp om udda böcker:

Dan Larsson "Mytomanen Thomas Quick"
Den här boken hör kanske egentligen inte hemma i den här sektionen. För om Dan Larsson har rätt är Thomas Quick inte en seriemördare utan bara en störd person som hittat ett perfekt sätt att få uppmärksamhet.
Larsson saknar inte argument för sin åsikt. Vid de rättegångar där Quick har fällts för mord har hans erkännanden spelat en stor roll, vid vissa varit den enda bevisningen. Vid flera av morden har Quick pekat ut medhjälpare men ändå har ingen av dessa åtalats för mord. Quicks bekännelser räcker alltså för att fälla honom för mord men inte för att väcka åtal mot namngivna personer som Quick säger varit med om morden.
Quick har också hävdat att han mördat försvunna personer som senare kommit till rätta. Quicks motivbild har ändrats med tiden. Vid en tidig rättegång vittnade Lars Lidberg, professor i rättspsykiatri, om att Quicks barndom och hans hat mot fadern gjorde honom till pojkmördare. När Quick senare började erkänna mord på vuxna och kvinnor föll det motivet i glömska.
Anledningen till att Quick blir fälld är, enligt Larsson, att ingen är intresserad av att ifrågasätta honom. Polis, åklagare, försvarsadvokat, journalister och Quick själv tror att han är skyldig. Det negativa med om han fälls oskyldig är naturligtvis att den verklige mördaren då går fri. Larsson anser att precis detta har skett i de s.k 'Appojauremorden' och ägnar en hel del tid åt att föra fram den han anser är mördaren (som dock inte namnges).
Dan Larsson: Prisbelönt undersökande journalist. "Mytomanen Thomas Quick": Dan Larsson 1998, 150 sid., ill., index

Thomas Quick "Kvarblivelse"
Boken består av fyra delar. Den första delen, 'Alter Ego', finns med för att, som Quick säger, 'visa den goda sidan hos mig som fanns parallellt och samtidigt med min destruktiva'. 'Alter Ego' är en samling kåserier, utan speciellt intresse, som handlar om sådant som höstpromenader i skogen med hunden.
Sen följer 'Ego' som 'vill [...] beskriva min terapeutiska process, hur mina tidiga och sena trauman tagits fram'. Den består bl.a. av dagboksanteckningar, nedtecknade drömmar, brev till olika personer och polisutredningar. Materialet ger verkligen en bild av en process, hur Quick har kunnat reda ut minnen och tydligare skilja olika händelser från varandra men också från fantasier och associationer.
Quick betraktar sina mord som ett återgestaltande av de övergrepp han utsattes för i sin barndom, det 'språk' han tvingats använda för att tala om det som hänt honom. Varje mord har ökat mängden av det som måste berättas så att varje nytt mord också innehåller återgestaltningar av de föregående. Detta gör att Quick har svårt att skilja detaljer åt mellan morden.
Den tredje delen i boken, 'Kvarblivelse', innehåller Quicks beskrivning av sin barndom. Den är i form av en prosadikt. Här beskrivs lite tydligare de viktigaste händelserna under hans uppväxt. De sexuella övergreppen. Hur hans far förvandlas till den onde 'Ellington'. Att hans mor hatar honom och försöker dränka honom i en isvak. Hur han får skulden för sin dödfödde lillebror Simon.
Den sista delen i boken, 'Tillblivelse', består återigen av dagboksanteckningar. Dessa är från 1997 och senare. Här beskrivs hur Quick gjort ytterligare framsteg i sin terapi. Det finns också en mycket utförlig redogörelse för hur Quick uppfattat rättegången i Norge rörande det mord på en ung flicka i Drammen han erkänt. Quick ger också många detaljer om mordet, om hur kroppen styckats o.s.v.
'Kvarblivelse.' är som en helhet intressant läsning. Den är bitvis ganska tråkig, Quick har en dragning till det sentimentala (som väl är förståelig i hans situation), men är i andra partier mycket fängslande.
Thomas Quick: Hette tidigare Sture Bergwall. "Kvarblivelse": Kaos Press 1998, 286 sid.

Göran Everdahl "Tvål!"
'Tvål!' är skriven av en man som älskar det han skriver om. Everdahl fick sitt eldprov när tillbringade en vecka på hotell i New York med att se åtta 'daytime soaps' per dag.
Den här boken innehåller allt man kan önska sig av en bok om tvåloperor. Såpans historia, från dess tid på radio i USA (såpan 'Guiding Light' började på radio 1937 och finns fortfarande), via genombrottet för engelska såpor i Sverige ('Arvingarna' 1972) till inhemska produktioner ('Lösa förbindelser' 1984, 'Varuhuset' 1987-89).
I boken analyseras skillnader och likheter mellan såpor från olika länder. Den amerikanska i sin typiska överklassmiljö, den engelska i ful arbetarmiljö och den australiensiska i soliga medelklassidyll. Everdahl menar att den svenska såpan kännetecknas av att den har allt det ovanstående, som en demografisk provkarta.
'Tvål!' ägnar dock mest utrymme åt de saker som är mest speciella med tvåloperor: handlingen och karaktärerna. Den dåliga, motsägelsefulla och ofta bisarra handlingen är väl det de flesta först tänker på rörande såpor och det andra är kanske de fullständigt verklighetsfrämmande rollpersonerna. I boken ger Everdahl gott om exempel ur såpor och gör flera analyser.
En av de bästa sakerna med 'Tvål!' är dess illustrationer. I boken finns mängder med foton av mer eller mindre kända såpa-skådespelare och gott om tillfällen att tänka tillbaks på program man sett. Everdahl har också valt att ta med många 'vid-caps' från flera minnesvärda scener.
Göran Everdahl: Född 1964, är frilansjournalist och bor i Stockholm. Han skriver för Svenska Dagbladet, Elle och Vecko-Revyn och recenserar film i Damernas Värld och Radio Stockholm. Man kan också höra honom sia om trender i P3:s Spanarna. "Tvål!" är hans första bok. "Tvål!": Bokförlaget DN 1998, 238 sid., ill., index, app.

Margaret Rönnberg "Moralbilder"
Balanserat om våld på TV och andra uppblossande moralpaniker.

Olle Sjögren "Inte riktigt lagom?"
Om våldsfilmer och filmcensur.

AIDS

Kwame Ingemar Ljungqvist "Aids Tabu"
En intressant bok om HIV och Aids. Ljungqvists huvudtes är att HIV och Aids uppkommit, avsiktligt eller inte, i laboratorier vid försök med att korsa virus av olika typ från olika djurarter. Därifrån spreds smittan, återigen avsiktligt eller inte, främst bland homosexuella och andra utsatta grupper i USA. Den utprovning av ett nytt vaccin mot hepatit B som gjordes bland homosexuella i New York 1979, samtidigt som de första Aids-fallen i världen upptäcktes där, är ett av Ljungqvists indicier.
Ljungqvist menar att teorin att Aids började i Afrika och där spreds till människor från apor är en bortförklaring som avsiktligt utnyttjar rasistiska fördomar om afrikaner. Boken redogör nogrannt för sjukdomens historia och de olika teorier som förts fram om den. Ljungqvist berättar också hela historien om Robert Gallo som fram till 1991 var ledande i amerikansk Aids-forskning men som det visade sig hade stulit och förfalskat resultat.
Ljungqvist ser bakgrunden till HIV i den militära forskningen kring biologiska vapen och i det oansvariga sätt forskning kring virus hos djur sköts. Obehagligt profetisk blir Ljungqvist när han (i boken som kom ut 1992) pekar ut BSE, idag mest känd som 'Galna ko-sjukan', som ett trolig virus som kan börja påverka även människor. I boken presenteras också en alternativ teori (föreslagen av Jakob och Lilli Segal) om hur Aids fungerar och förklaras hur aspirin skulle kunna vara verksamt mot HIV-infektion.
Ljungqvist vill med sin bok bryta den tystnad om alternativa Aids teorier och biologisk vapenforskning som han anser råder i massmedia. Han citerar Gudrun Schyman 'När det gäller Aids ursprung skulle det kunna vara troligt att det har ett artificiellt ursprung och jag stöder kraven på en tvärvetenskaplig granskning'.
Ingemar Kwame Ljungqvist: Högstadielärare på Sollerön. "Aids Tabu": Carlsson Bokförlag 1992, 255 sid., ill., index, bibliografi, adresser. Relaterade länkar: 2000-talets vetenskap, Artikel av Ljungqvist.

Estonia

Henning Witte "M/S Estonia sänktes"
En bra bok om Estoniakatastrofen och olika konspirationsteorier om denna. Man kan tänka sig två sorters teorier rörande Estonia. Det ena rör huruvida Estonia råkade ut för en olycka av något slag eller om den sänktes. Det andra huruvida den internationella haverikommissionen försökt mörklägga vad som skedde. Witte tror på en konspiration i båda fallen.
Boken består av två delar. Den första delen behandlar i 20 punkter händelser som ger anledning att misstänka att det finns en konspiration i Estoniaaffären. Här finns sådant som kapten Avo Pihts och sju andra besättningsmäns försvinnanden. Dessa ska ha setts på TV såsom räddade och fanns med på de första listorna över överlevande men är numera dödförklarade. Videoband med bildbevis på att de överlevt ska ha beslagtagits av de estniska och tyska säkerhetstjänsterna.
En annan sak är informationen om att några lastbilar ska ha körts på sist på färjan under bevakning från polis och militär och att det svenska Vägverket ska ha varit berett att ta hand om dem i Sverige. Det finns också konstiga uppgifter rörande dykningarna vid Estonia. Dykarna ska bl.a. fått order om att leta efter en portfölj i en viss bestämd hytt som möjligen tillhört en rysk vapenhandlare som reste med Estonia. Dessutom finns det videobilder på bomber på Estonias skrov och mycket mer.
Witte menar att haverikommissionen och myndigheterna i de berörda länderna samverkat för att mörklägga den egentliga orsaken till att Estonia gick under. Haverikommissionens förklaring med det avslitna bogvisiret förklarar inte händelseförloppet när färjan sjönk. Man ska också ha påverkat den franska regeringen att lägga sig i den rättsprocess som pågår i Paris rörande Estonia, där Witte representerar de anhöriga.
I den andra delen av boken presenterar Witte tre olika teorier om hur och varför Estonia sänktes. Den första kommer från den s.k. FELIX-rapporten och menar att den rysk-estniska maffian ska ha smugglat 40 ton kobolt ombord på färjan. När de fick reda på att den svenska tullen fått ett tips om smugglingen tvingade de kaptenen att öppna bogvisiret under färd för att dumpa lasten och katastrofen var ett faktum. Enligt den andra teorin var det maffian som låg bakom sänkningen med en bomb och syftet var utpressning mot Estline.
Enligt den tredje teorin använde USA Estonia för att smuggla ut hemlig rysk militärteknik. Fartyget sänktes som en sista desperat åtgärd av ryssarna för att hindra henne från att nå Sverige. Svenska myndigheter hjälper sedan amerikanerna att mörklägga händelserna för att USA ska slippa kritiken för att ha riskerat så många människors liv. Detta är den teori Witte själv ser som troligast, möjligen kombinerad med teori två.
Henning Witte: Advokat. "M/S Estonia sänktes": Wittes förlag 1999, 189 sid., bibliografi, internetadresser Relaterade länkar: Wittes personliga hemsida.

IB och SAPO

Peter Bratt "IB och hotet mot vår säkerhet"
Om man ska prata om konspirationer i Sverige dröjer det inte länge förrän man kommer in på IB-affären. Fortfarande idag, mer än 25 år efteråt, diskuteras IB, hemliga underrättelsetjänster och åsiktsregistrering regelbundet i massmedia och även i riksdagen. Boken 'IB och hotet mot vår säkerhet' skrev Bratt hösten 1973 efter det att hans och Jan Guillous artiklar om IB publicerats i Folket i Bild/Kulturfront på våren.
Boken innehåller en översyn och sammanfattning av det material som funnits i FiB men också nya avslöjanden och bemötanden av den kritik de tidigare artiklarna fått. I boken ges också en del bakgrundsmaterial till affären. Här finns en kort historik över svenskt spionage och kontraspionage och en diskussion om varför ett land behöver en underrättelsetjänst, skillnaden mellan laglig och olaglig underrättelseverksamhet o.s.v.
Den beskrivning av IB som finns i boken är mycket omfattande. Här finns en fullständig redogörelse för hur svensk underrättelse- och säkerhetstjänst är (var) organiserad (med delar som FST-Und (Försvarsstabens Underrättelseavdelning), FST-Säk (FST Säkerhetsavdelning), FRA, FOA, Öst Ekonomiska Byrån och RPS-Säk(Säpo)) och för IBs roll i detta sammanhang. I boken redogörs för IBs interna organisation, vilka avdelningar som finns och hur det dagliga arbetet fungerar. Det ges många namn på personer i och kring IB, gatuadresser till kontor ocn namn på företag som ägs eller drivs av IB.
I beskrivningen av IBs verksamhet är det inte åsiktsregistreringen som tar upp störst plats utan IBs samarbete med utländska underrättelsetjänster som t.ex. västtyska BND, amerikanska CIA och israeliska Shin Beth. Speciellt samarbetet med den sistnämnda, där IB inte bara kartlagt palestinier i Sverige utan även aktivt spionerat i olika länder i Mellanöstern, väcker ont blod hos Bratt.
Trots att 'IB och hotet mot vår säkerhet' kom för mer än 25 år sedan är den fortfarande en utmärkt introduktion till IB-affären och därmed också till svensk konspirationsteori.
Peter Bratt: Tidigare journalist på Folket i Bild/Kulturfront. Värnpliktig löjtnant i underrättelsetjänsten. "IB och hotet mot vår säkerhet": Gidlunds 1973 (3 utg.), 216 sid., ill., index. Relaterade länkar: Folket i Bild/Kulturfronten

Thomas Kanger & Jonas Gummesson "Kommunistjägarna"
Intressant om SAPO och IB.

Thede Palm "Några studier till T-kontorets historia"
Skaparen av det som senare blev IB berättar själv om Sveriges hemliga underrättelsetjänst.

P.G. Vinge "Säpochef 1962-70"
Intressanta memoarer om bl.a. IB-affären och bakgrunden till Ebbe Carlsson-affären.

Kommunisternas makt

Juri Lina "Sovjetiskt inflytande i Sverige"
Avslöjar KGBs makt i Sverige.
Relaterade länkar: Linas hemsida

Palmemordet

"33-åringen" (Victor Gunnarsson) "Jag och Palmemordet"
Självbiografi av utpekad Palmemördare.

EIR Special Report "George Bush and the 12333 serial murder ring"
Ja, detta är en rapport om, bland annat, Palmemordet. EIR står för Executive Intelligence Review som är en del av den amerikanska LaRouche-rörelsen. Den svenska delen av LaRouche-rörelsen är Europeiska arbetarpartiet (EAP). Den förste huvudmisstänkte för mordet var Viktor Gunnarsson ('33-åringen') som hade anknytning till EAP (påstås det, i boken förnekas att Gunnarsson hade någon sådan anknytning).
I boken sätts Palmemordet in i ett större sammanhang. Palmes död berodde på vapenaffärer. Palme hotade att avslöja en internationell vapenkartell ('Club of the Isles'), där Bofors var en del. Kartellen smugglade vapen till både Iran och Irak och till alla andra som ville ha. I kartellen fanns stora europeiska och amerikanska vapentillverkare och affärerna gjordes med hjälp av Östtyskland. I bakgrunden fanns också den amerikanska Iran-Contrasskandalen. Huvudmän för 'Club of the Isles' var George Bush, Margaret Thatcher och (som alltid när det gäller LaRouche) det brittiska kungahuset. För själva mordet ansvarade sydafrikanen Craig Williamson.
Direkt efter mordet sätts en stor desinformationskampanj igång för att övertyga alla om att EAP (och därigenom LaRouche-rörelsen) är ansvariga (SVTs 'Mannen, Mordet och Mysteriet' är väl ett sent exempel). I kampanjen medverkar bl.a. Stasi och KGB och ansvarig för dess genomförande är Hans Holmer. I rapporten finns också information om andra mord som EIR anser är relaterade t.ex. Rajiv Gandhis och Yitzhak Rabins.
EIR rapporten är proffsigt genomförd och klart och redigt skriven med angivande av källor. Man tvekar inte att peka ut personer (som t.ex Erik Penser - 'an asset of the George Bush White House intelligence structure') som man anser förtjänar det. Rapporten visar också en god kännedom om svenska förhållanden och lyckas få alla svenska namn rätt (något ovanligt i utländska publikationer).
EIR: Executive Intelligence Review. En del av den amerikanska LaRouche-rörelsen. "George Bush and the 12333 serial murder ring": 1996, 86 sid., ill., bibliografi. Relaterade länkar: La Rouche Publications

Ruth Freeman "The Death of a Statesman"
Irak låg bakom mordet för att dra uppmärksamhet från att de mördat en avhoppare i Sverige.

Marja Henrohn "Steg för steg hur Skenrättegången i Palme-målet avslöjades samt Buggning och Vapenhandel"
Henrohn börjar sitt förord med en programförklaring: 'STUDIEN är resultat av TOLKNING och ANALYS utifrån FILOSOFISK LOGIK'. 'INGEN av SLUTLEDNINGARNA = BEVISEN KAN därför BETVIVLAS ELLER IFRÅGASÄTTAS'. Det Henrohn analyserar är tidningsartiklar och tv-program om Palmemordet. Med sin filosofiska logik kan hon hitta många motsägelser i dessa. Den slutledning hon drar är att Christer Pettersson är oskyldig till mordet på Palme. Det var också hennes analyser som fick Hovrätten att frikänna Pettersson.
I boken passar Henrohn också på att klara upp Ebbe Carlsson-affären, Bofors-affären och Iran-Contras-skandalen. Henrohn är en viktig person i freds- och säkerhetsarbetet i världen. Det är om hennes arbete Ingvar Carlsson i en debattartikel i Dagens Nyheter 1990 skriver 'Avspänningen mellan supermakterna och omvälvningarna ute i Europa har väckt starka förhoppningar om framtiden'. Henrohn planerar att skriva en 'bakom kulisserna'-bok om sitt arbete.
Naturligtvis har hennes arbete medfört faror. Ända sedan Europeiska Säkerhetskonferensen kontaktade henne 1985 har hennes liv förvandlats till ett 'MARDRÖMSLIKT HELVETE' av SÄPO och CIA och hon har t.o.m. utsatts för mordförsök. Henrohn kommer för detta att kräva 25 miljoner av staten.
"Steg för steg hur skenrättegången i Palme-målet avslöjades samt buggning och vapenhandel": Psykologkonsult AB 1990, 482 sid.

Lars Krantz "Ett verkligt drama", "Dö i rättan tid", "Fem noveller om Palmemordet"
Den 28 februari 1986 på kvällen åker Lars Krantz buss i Stockholm. Vid en busshållplats är det några män som beter sig konstigt när de ska kliva på bussen. Krantz lägger märke till deras utseende men tänker inte mer på saken. Dagen efter får han reda på att Olof Palme blivit skjuten kvällen innan, nära den hållplats där männen betett sig underligt. Senare ser han männen igen vid en rättegång. De är poliser, f.d. medlemmar i den s.k. 'Baseball'-ligan, och står åtalade för vållande till annans död. När Krantz talar med polisen om saken blir han förhörd av SÄPO och, tycker han, dåligt behandlad. SÄPO verkar inte tro honom och verkar försöka få honom att ändra sin historia.
Så låter bakgrunden till Krantz böcker om Palmemordet. Inte för att han själv skulle fatta sig så kort. 'Ett verkligt drama' är Krantz dagbok från tiden 28/2 1986 till 13/7 1987. Som sådan är den fylld med funderingaroch utvikningar om olika ämnen. 'Dö i rättan tid' är inte skriven i dagboksform men att kalla den rakt på sak vore felaktigt.
Efter bakgrunden ovan skulle man kunna tro att Krantz tror på det s.k 'polisspåret', att några inom polisen skulle vara inblandade i, eller t.o.m ha utfört, mordet. Riktigt så enkelt är det inte. Redan i 'Ett verkligt drama' för Krantz fram iden att Palme visste att han skulle bli mördad, kanske t.o.m låg bakom mordet själv. I 'Dö i rättan tid' utvecklar han sina teorier ytterligare. Palmes motiv för att arrangera mordet låg i Sveriges kärnvapenprogram (Sverige var enligt Krantz nära att bli världens fjärde kärnvapenmakt). Det var kanske ett slags offer för att sona Sveriges brott. Platsen för mordet, Sveavägen-Tunnelgatan, valdes efter Tarkovskijs film 'Offret' och den som höll i vapnet var, kanske, Lisbet Palme.
Detta är bara en del av den information relaterad till Palmemordet som finns i Krantz böcker. Här kan man också läsa om Shirley MacLaine, P2 och scientologkyrkan.
Lars Krantz: F.d. TV-producent. "Ett verkligt drama": Krelib 1987, 265 sid., app. "Dö i rättan tid": Författares Bokmaskin 1996, 193 sid., app. "Fem noveller om Palmemordet": Lars Krantz 2000, 31 sid. Relaterade länkar: Krantz hemsida

Christer Paterson "On Stage"
Mycket förvirrad historia med gott om stavfel som menar att Palme mördades för att Sverige skulle kunna gå med i EU.

Kari och Pertti Poutiainen "Inuti labyrinten"
Standardverket om Palmemordet.

Pelle Svensson "Sanningen om mordet på Olof Palme"
Christer Pettersson mördade Palme på order av Lars Tingström.

Gunnar Wall "Mörkläggning"
Innehållsrikt om Palmemordet, med speciell inriktning på Ebbe Carlsson-affären.
Relaterade länkar: Mörkläggning

Börje Wingren "han sköt Olof Palme"
Victor Gunnarsson var den som mördade Palme.
Relaterade länkar: Finns på nätet

Tankekontroll

Magnus Bärtås & Fredrik Ekman "Orienterarsjukan och andra berättelser"
En bok med fyra långessäer utgiven av Bokförlaget DN. Essäerna heter "Bye bye monkey", "Delgados dröm", "Dubbelgångaren" och "Orientersjukan".
I titelessän som behandlar sjukdomsbegreppet i stort tar författarna upp intressanta ämnen som jordätningens historia, elallergiker, debatten om DAMP/ADHD och gör ett besök på ett giljotinmuseum hemma hos änkan Eija-Riitta Ekelöf-Berliner-Mauer, vars make Berlinmuren dödades 1989.
Den intressantaste texten i boken är "Delgados dröm" som handlar om tankekontrollens historia. Den innehåller en nogrann redogörelse för Jose M.R. Delgados forskning som mynnar ut i en intervju, år 2000, med den 86-årige forskaren. Delgado forskade på möjligheterna att kontrollera personers beteende utifrån, bland annat med hjälp av inopererade elektroder i hjärnan.
Delgado ska inför kongressen i USA år 1974 sagt följande om sitt arbete: "Vi behöver ett program för psykokirurgi för politisk kontroll av vårt samhälle. Syftet är fysisk kontroll av tanken. Var och en som avviker från den givna normen kan korrigeras kirurgiskt."
En av de mest förbryllande sakerna med boken är att det två författarna är konstnärer och att seminarier utifrån bokens ämnen hållits med elever som studerar på Institutionen för konst på Konstfack. Frågorna blir två: vilket är det dokumentära värdet av boken (som dock anger alla källor mycket nogrannt) och varför har ingen "riktig" journalist eller akademiker skrivit denna bok?
Om man ska vara petig finns det två små skönhetsfel hos denna utmärkta bok: författarna misslyckas med att benämna den Raelianska rörelsen korrekt (EDIT: detta fel återfinns i förordet och är alltså inte författarnas fel), och de verkar förvånade över att någon skulle försvara DAMP-diagnosen genom att kalla sina motståndare för scientologer.
Magnus Bärtås: Konstnär som undervisar vid Konstfack i Stockholm. Fredrik Ekman: Musikdramatiker och skribent. "Orienterarsjukan och andra berättelser": Bokförlaget DN 2001, 328 sid., ill., index

Ubåtar

Tommy Lindfors "Under ytan"
Ubåtskränkningarna under 80-talet hade stor betydelse för svensk politik och samhälle. Carl Bildt fick något av sitt genombrott som ubåtsdebattör och de stämningar som kränkningarna gav upphov till finns ofta med i resonemang om bakgrunden till Palmemordet. Men vilka var det som låg bakom kränkningarna då? USA och NATO svarar Lindfors.
Förvånande nog lyckas han dessutom att motivera svaret på ett ganska övertygande sätt. Att NATO hade kunnande och resurser nog att kunna kränka svenskt territorialvatten är inte så underligt. Att NATO skulle sakna miniubåtar av det slag som rapporterats, något som var ett starkt argument i debatten på 80-talet, visar sig vara gripet ur luften. Rapporter om skadade amerikanska ubåtar vid tidpunkter som matchar svenska ubåtsjakter finns också.
När Lindström tillåter sig att spekulera lite kommer han t.o.m upp med ett motiv. USA byggde från 50-talet upp en signalspanings- och radarkedja med syfte att övervaka det sovjetiska fastlandet, territorialvatten och luftrummet, med målsättningen att helt innesluta Sovjetunionen. Sveriges medverkan var nödvändig för att uppnå detta. FOAs informationsutbyte med NATO på signalspaningsområdet är välkänt och var enligt Lindström en länk i denna kedja.
Men Sverige gick längre än så i sitt samarbete. Sverige tillät NATO att installera sonaranläggningar i svenska vatten (sonar är en 'undervattensradar'). Dessa installerades med, och underhölls via, ubåtar. Så det som uppfattades som kränkande sovjetiska ubåtar av diverse sjöofficerare var egentligen amerikanska ubåtar med godkännande från Sveriges regering (eller i alla fall från försvarsstaben). Att ubåtarna sågs som sovjetiska, i Sverige och andra länder, var naturligtvis bara ett plus i kanten för USA.
Naturligtvis måste Lindström också bortförklara U137 (ubåten som grundstötte i Gåsefjärden). Det gör han lätt: skulle Sovjet skickat en gammal och dåligt underhållen ubåt, i ytläge och i hög fart, in i ett svårnavigerat område, när det var dimma, på ett spionuppdrag? En civilperson larmade till och med kustbevakningen en halvtimme innan grundstötningen p.g.a. det oljud ubåten förde.
Tommy Lindfors: Lärare och frilansjournalist. "Under ytan": Daidalos AB 1996, 402 sid., noter, bibliografi.

Stephane Bruchfeld "Nationalsocialismens symboler"
En kort skrift med en genomgång av nazistiska symboler. I första delen gås huvudsymbolerna igenom. Det förklaras vad symbolen betyder och vilka som använde den i Tredje riket och det ges exempel på nutida svenska organisationer och musikgrupper som använt den. Här finns symboler som hakkorset, solhjulet och odalrunan.
I andra delen radas mindre kända symboler upp och sådana som inte har tyskt ursprung som symbolen för 'Aryan Nations' (ett svärd, en krona och en varghake) och 'Church of the Creator' (ett W, en krona och en gloria). Här står också lite om talsymboler som 88 (Heil Hitler) och 14 (David Lanes 14 ord).
Stéphane Bruchfeld: Verksam vid Centrum för invandringsforskning vid Stockholms universitet. Har också skrivit boken "Förnekandet av Förintelsen". "Nationalsocialismens symboler": Stephane Bruchfeld, Svenska Kommitten Mot Antisemitism och Expo 1997, 68 sid., ill., bibliografi. Relaterade länkar: Expo

Bim Clinell "De hunsades revanch"
Insiktsfullt och intressant om 'Front National' i Frankrike.

Mattias Gardell "Rasrisk"
Detta är i mitt tycke den bästa bok som skrivits om amerikansk rasism, och den är skriven av en svensk. Gardell är religionshistoriker som ägnat många år åt att studera, och umgås med, svarta och vita rasister i USA.
Det finns två saker som är speciellt bra med boken. Det första: den handlar i lika stora delar om svart som vit rasism. Gardell skriver om Nation of Islam och andra svarta muslimska kyrkor (t.ex. Nation of Gods and Earths), om andra svarta rasistiska rörelser (t.ex. Pan-African International) och om deras inflytande bland amerikanska svarta (som t.ex. märks på artister som Queen Latifah, Public Enemy och Wu Tang Clan). Han skriver också om den vita rasistiska kulturen. Gardell beskriver olika identitetskristna (t.ex. Aryan Nations), nyhedniska (t.ex. Odinist fellowship) och rasbaserade kyrkor (t.ex. Church of the Creator). Han skriver om den amerikanska populismen och de konspirationsteorier som frodas bland vita rasister.
Den andra speciellt bra saken med boken är att Gardell har en personlig erfarenhet av det han talar om. Han har varit där, träffat människorna och levt med dem. När han studerade Nation of Islam hade han Louis Farrakhans (ledaren) stöd. Han togs om hand av Robert O.X, en gammal veteran, som 'adopterade mig som sin lilla vita maskot'. 'Detta öppnade för besök på platser man som utomstående vit mår väl av att ha en lokal guide på, då Nationen betraktar vita som djävlar'. Studiet av vita rasister gick till på samma sätt. 'Jag bodde också tidvis hemma hos ariska revolutionärer, vilket ytterligare fördjupade kunskapen om de världsuppfattningar som ger bakgrund till aktivisternas tänkande och handlande'.
Mattias Gardell: Har också skrivit, bland annat, "Countdown to Armageddon : Louis Farrakhan and the Nation of Islam". "Rasrisk": Federativs 1998, 374 sid., ill., index, bibliografi.

Stieg Larsson & Anna-Lena Lodenius "Extremhögern"
Standardverk.

Helene Lööw "Nazismen i Sverige 1980-1997"
En bra bok om det ämne som titeln anger. Boken har en utförlig historik över nazismen i Sverige efter 1980. Lööw knyter också an till tidigare rörelser och personer. Vit Makt musikens utveckling och inflytande behandlas omsorgsfullt med många exempel på texter och skivomslag.
Intressantast i boken är kanske behandlingen av nazismen som en undergroundkultur. Lööw ger många exempel ur nazisternas egna tidningar på hur de tänker och argumenterar. Boken behandlar också de betydelsefulla symboler som används; vilka högtider som firas och varför, vilka hjältar och martyrer rörelsen hyllar.
Tyvärr ger boken lite ett intryck av att vara ett hafsverk. Den består av en samling fristående texter som sammanfogats utan alltför mycket bearbetning vilket får till följd att vissa partier i boken upprepas flera gånger. Boken saknar också register viket minskar dess användbarhet som referensverk.
Helene Lööw: "En av Sveriges främsta experter på svensk nazism". Fil. dr i historia och huvudsakligen verksam vid Brottsförebyggande rådet. Disputerade 1990 med avhandlingen 'Hakkorset och Wasakärven'. "Nazismen i Sverige 1980-1997": Ordfront förlag 1998, 525 sid., ill., noter, bibliografi, app.

Olav Hammer "Profeter mot strömmen"
Den officiella historieskrivningen om tiden efter 1700-talet är historien om vetenskapens och rationalitetens segertåg inom alla områden. Men det finns också en annan tradition, irrationalismen och esoterismen. Det är denna historia Hammers bok handlar om. Hammer gör nedslag i esoterismen från Franz Anton Mesmer (den animala magnetismens fader i slutet av 1700-talet) till vår tid.
De nedslag han valt är sådana med stora effekter. Han behandlar uppkomsten av rörelser som spiritisterna, teosoferna och antroposoferna. I boken finns kyrkor som Mormonerna, Jehovas vittnen och sjundedagsdagsadventisterna (där JH Kellogg, skapare av flingorna var medlem). Hammer behandlar också de esoteriska förelöparna till vår tids antisemitism som Guido von List och Jörg Lanz.
Den tid och de tankar Hammer beskriver är till stor hjälp för att förstå våra dagars sekter, alternativ medicin, new age och UFO-troende. Ta som exempel teosofin, den stora syntes som Helena Blavatsky skapade under andra halvan av 1800-talet. I teosofins fotspår finns Krishnamurti (framstående new age tänkare), Edgar Cayce (som skapade läran om kristallernas kraft) och rörelser som I AM och Church Universal and Triumphant. Även ideer som chakra, aura och upplysta mästare (i deras new age tolkning) kommer härifrån.
Hammer kan också placera in Ulf Ekman i den tradition han beskriver. Den avgörande händelsen i Ekmans religiösa tänkande var vistelsen på Kenneth Hagins bibelskola 1980-81. Denna Hagin menade att han predikade från uppenbarelse men det har visats att han lånat merparten av sina ideer från Essek William Kenyon. Kenyon i sin tur var utbildad vid en skola ledd av en anhängare till Christian Science, en rörelse grundad av Mary Baker Eddy. En bärande ide i Christian Science är tron på det positiva tänkandet, något som idag återfinns i framgångsteologin.
Olav Hammer: Religionshistoriker tidigare verksam vid Lunds universitet, numera vid universitetet i Amsterdam. Han intresserar sig särskilt för religionens ställning i det moderna samhället. Förutom sitt arbete vid universitetet är han även verksam som föredragshållare, debattör och författare av populärvetenskap. Han har också skrivit böckerna "På spaning efter helheten. New Age - en ny folktro?" och "Osunt förnuft". "Profeter mot strömmen": Wahlström & Widstrand 1999, 414 sid., index, bibliografi. Relaterade länkar:Hammers hemsida.

Holger Nilsson "New Age banar väg för antikrist"

Karl-Erik Nylund "Att leka med elden"
Om sekter från kristen synvinkel av en präst.

Sune Lyxell "Sanningen segrar", "Kärlek-72"
'Sanningen segrar' kan användas som ett referensverk för den 'kristna högern' i Sverige. Boken har dock ett fel. Den är 840 sidor lång och har inget register. Boken är ett försvar för framgångsteologin, med organisationer som Livets Ord och Förebedjare för Sverige. Statskyrkan och de etablerade frikyrkorna kritiseras för ateism och avfall från den rätta läran.
Boken är uttalat anti-socialistisk. KGB:s inflytande över svenska massmedier och kyrkor diskuteras. Ett avsnitt innehåller försvar för olika organisationer som pekats ut i samband med Palmemordet. ANC kallas för en kommunistisk terrororganisation och flera kyrkor kritiseras för sitt stöd till denna.
'Kärlek -72' är Lyxells debattbok om sexualmoralens upplösning på 70-talet.
Sune Lyxell: Har studerat pedagogik, psykologi, sociologi och religionshistoria vid Uppsala och Göteborg universitet. Verkade senare som lektor i psykologi och pedagogik. Grundare av Nordiska Journalisthögskolan i Mullsjö. Syftet med skolan är att få fram samhällsprofeter som skall stå upp för sanningen och mot lögnen. De skall verka för bibliska principer och alternativ, en lagstiftning baserad på Tio Guds Bud och ett bättre företagsklimat. Lyxell har föreläst vid universitet, högskolor och kyrkor i Norden, Holland, England och USA. Han var även chefredaktör för tidskriften 'Operation Skandinavia'. Han startade 1971 den första kristna grundskolan på senare år i Sverige. Lyxell, som har ett förflutet i KD, är nu partiledare för Ny Framtid, ett EU-fientligt och allmänt moralkonservativt parti som fick 9.171 röster i senaste riksdagsvalet. Lyxell har också skrivit böckerna "Bakläxa - en kritisk genomgång av socialdemokratiskt utbildningsväsende" och "Rädda Sverige från EG(EU):s diktatur!" "Sanningen segrar": Nordiska Journalisthögskolan 1988, 841 sid., ill. "Kärlek -72": Sune Lyxells Förlag 1968, 213 sid., bibliografi. Relaterade länkar: Ny Framtid

Kjell Sjöberg "Låt varna er!"
En trevlig liten bok om frimurarnas, och andra hemliga organisationers, makt i samhället. Boken ger bara en introduktion till dessa frågor och är nästan helt osjälvständig så till vida att den bygger på andra källor. Förutom frimurarna behandlas bl.a. P2, Illuminati, Bilderberggruppen och Trilaterala kommissionen.
I kapitlet om elitens hemliga planer för maktövertagandet använder Sjöberg bl.a Mary Stewart Relfe som källa. Kapitlet om kabbalismen, som bygger på Gershom Scholems böcker, är speciellt intressant. Där behandlas judiska rörelser som Sabbatianismen och Frankismen. Dessa var uppbyggda som hemliga ordnar och flera författare har menat att Illuminatis och frimurarrörelsens grund kan hittas bland dessa.
Kjell Sjöberg: Pastor Örnsköldsvik (1954 - 1957), Pastor Strömstad (1957 - 1961), Missionär (Elva år i Pakistan 1961 - 1972), Pastor Järfälla (1973 - 1983) och Bro (1984 - 1996). Författare till ett tiotal böcker utgivna på svenska, norska, danska, finska, engelska och tyska. "Låt varna er!": Kjell Sjöberg 1993, 142 sid., noter. Relaterade länkar: Kjell Sjöbergs hemsida

Stanley Sjöberg "Profetior inför 2000-talet"
Att sammanfatta Sjöbergs bok går mycket fort: vi befinner oss i den yttersta tiden och när som helst kommer Jesus tillbaka och etablerar gudsriket på jorden. Det intressanta i boken är Sjöbergs läsning av de tecken som finns på att så är fallet.
Bland tecknen finns de falska profeterna (t.ex. New Age och Moonrörelsen) och omtolkningen av Jesusbilden (av t.ex. K G Hammar). Ett annat tecken är EU. EU är på väg att bli det återuppståndna romarriket som det varnas för i Bibeln. Själva tanken på ett enat Europa är från början nazistisk. EU hotar freden genom sitt stöd till Israels svåraste fiender och sitt motstånd mot israeliska bosättningar (europeerna har ju alltid hindrat judarna från att bo där de vill). Som Sjöberg säger "Med en Europaunion som formades av de kända nazistledarna, kan knappast något gott komma ur en sådan ide'". Men EU kommer att spela en än viktigare roll. "Gemensam valuta och allt mer koncentration av makten förbereder Europa inför att en stark ledargestalt ska framträda. Bibeln kallar honom 'Antikrist'".
Många andra tecken ur Bibeln ser vi också: krig, sjukdomar, hungersnöd, naturkatastrofer och klimatförändringar. Klimatet på jorden har ändrats mer dramatiskt under de senaste tio åren än vad man beräknar har skett under 10.000 år bakåt i tiden. Sjöberg, som bibeltroende, menar att jorden bara är 6.000 år gammal och alltså är de nuvarande förändringarna unika. Ett annat tecken är att den homosexuella livsstilen blivit så accepterad. Kristna har alltid varit emot den livsstilen men under senare delen av 1900-talet har västerlandets kyrkoledare börjat ställa upp för denna förnedring av mänsklig värdighet. Sjöberg påpekar dock att det är 'viktigt att framhålla respekt och förståelse inför medmänniskor som är drabbade av så skadade känslor att de blivit tillgängliga för en homosexuell livsattityd.'
Stanley Sjöberg: Pastor i Centrumkyrkan i Sundbyberg. Sjöberg har också, bland annat, skrivit "Bibeln ger klart besked om föräktenskapliga förbindelser", "Gud ska styra Sverige", "Gud gör ekonomiska under", "Vi har upplevt märkliga ting i samband med tungomålstal" och "Koranen och Bibeln". "Profetior inför 2000-talet": Marcus Förlag 1997(?) (2 utg.), 63 sid. Relaterade länkar: Centrumkyrkan

Samuel Sollerman "Är Islam ett hot mot kristen tro och svensk kultur?"
Boken besvarar frågan med ett rungande ja.

Sigvard Svärd "Meditation och magi i antroposofin"
Avslöjande om antroposoferna och Waldorfpedagogiken.

John S. Torell "Bibelns budskap i de yttersta dagarna"
Konspiratoriskt tolkade Bibelprofetior om vårt århundrade.
Relaterade länkar: EAEC

"SS-hjältar. Sadism och tortyr i nazifångläger"
Naziporr i novellform.

Brita Sylvan "Jordbävningen"
En av Hans Scheikes kvinnor berättar om den förföljelse de utstått.
Relaterade länkar: EckeCorner

Antologi "perversioner"
I "perversioner" har 12 författare fått i uppdrag av Vertigo att skriva en novell om titelämnet. Krafft-Ebbings fallstudie "Psychopatia sexualis" nämndes som en förlaga/referens. Resultatet är naturligtvis blandat, men i allmänhet ganska ointressant. Bäst är "Övergångsålder" av Gabriella Håkansson om en medelålders kvinna som skaffar katt. Jag tyckte den var mycket obehaglig och hade svårt att avsluta den (det finns naturligtvis en möjlighet att detta inte beror på novellen utan på att ämnesvalet berörde mig speciellt). Det finns också bl.a. två texter om hemtjänstpersonal och patienter, två om ponny-lekar och två klassiska berättelser om nekrofili och strumpbyxor. Nikanor Teratologen bidrar också med en text.
"perversioner": Vertigo Förlag Relaterade länkar: Vertigo förlag

Sune Andersson "Anfallet mot Sverige"
En Stasi-agent inom skattemyndigheterna banar väg för den sovjetiska invasionen av Sverige.
Relaterade länkar: Contra

LOB "Excelsior", "Biblia", "Exitus"
Vem som helst kan sitta på krogen och dra låga skämt eller säga tarvligheter om kändisar. Väldigt få publicerar böcker med sådant men det gör LOB. LOBs storhet är hans låghet. Han verkar sakna, eller kunna ignorera, en inre kvalitetskontroll. I hans böcker blandas bra med dåligt, väl uttänkt med slarvigt genomfört och roligt med helt enkelt inte kul.
LOB sparkar gärna på de som ligger. Han angriper Cyndee Peters för att hon är fet (hon kan använda en bild på en svart skinnfåtölj som legitimation), Sven Nylander för att han missade OS-finalen på 400 m. häck i Seoul 1988 (han tillbringade natten innan i en bastu på en bögklubb) och danskar för att de pratar grötigt. Andra favoritoffer är Hagge Geigert, Wilhelm Agrell, steklar, invandrare och, framförallt, kvinnor. Några kapitelrubriker i 'Excelsior': "Kvinnan är en sång; sjungen av en sinnessjuk masochist!", "Det finns bara två sorters kvinnor - horor och mödrar" och "Humor är bara en brist på kvinnlighet".
'Excelsior' och 'Exitus' är uppbyggda på samma sätt. Varje kapitel är uppdelat i små korta självständiga stycken, mellan en och tjugo rader. 'Biblia' har samma ramhandling som 'Decamerone'. Tio personer har flytt undan pesten och fördriver nu tio dagar med att varje dag berätta varsin historia, alltså totalt 100 korta historier.
LOB: Lars-Olof Bengtson. "Excelsior": Ran 1989 (2 utg.), 292 sid. "Biblia": Ran 1992, 383 sid. "Exitus": Ran 1995, 362 sid. Relaterade länkar: Kulturförlaget LOB

Johannes Nilsson "Recension"
"Recension" är en livsstilsguide för (unga) personer som inte vill starta en karriär eller göra något med sitt liv. Istället för karriären kan de tjäna sina pengar på okvalificerade lågbetalda jobb och koncentrera sin energi på att testa så många droger som möjligt, precis som Johannes Nilsson gjort.
Boken är uppbyggd av korta stycken (från tio rader till tjugo sidor) om olika teman ordnade i bokstavsordning. Några återkommande teman är droger Nilsson använt (alkohol, amfetamin, cannabis, ecstasy, efedrin, heroin, kodein, kokain, LSD, morfin, opium, psilocybin, rohypnol och television), platser han bott på (fem st.), frisyrer han haft (sex st.) och fester han gått på (13 st.).
Personligen tycker jag att de längre styckena i boken är bäst (t.ex. "Epilog", en dagbok från en Indienresa) . Nilsson får mer tid på sig och måste inte hitta en lustig formulering eller klatschig poäng för att motivera stycket. Nilsson skriver på ett mycket läsvärt sätt och är ibland väldigt rolig (t.ex. i "Pundare", om en droghallucination).
Johannes Nilsson: Utgivare av fanzinet Shipperke. "Recension": Lystring 2002, 236 sid. Relaterade länkar: Lystring

Nikanor Teratologen "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen", "Förensligandet i det egentliga Västerbotten", "Hebbershålsapokryferna", "apsefiston"
'Äldreomsorgen i Övre Kågedalen' är, enligt förordet, inte skriven av Teratologen. Texten har anförtrotts honom av en vän som hittat den bland tillhörigheterna hos en liten pojke han slagit ihjäl. Texten beskriver pojkens ('Pyret') uppväxt med sin morfar ('Morfar') i Hebbershålet, i Övre Kågedalen, i Västerbotten.
Boken är en sällsam läsning. Den är skriven på grov dialekt och efter varje kapitel finns ord och personförklaringar som är nödvändiga för förståelsen. De många intressanta och bisarra referenserna är en stor del av bokens charm. Om man äger, eller ens känner till, någon av de böcker Morfar hänvisar till kan man känna sig stolt (i mitt fall hade jag bara Guillon & Le Bonniec "En bok om självmord - motiven, tekniken").
'Äldreomsorgen...' har en mytisk kvalite men är också mycket rolig. I boken vimlar det av nazister, seriemördare, satanister och filosofer och nästan alla har de varit Morfars elever eller älskare. Morfar är övertygad homosexuell och skulle aldrig vilja komma nära en kvinna (utom för att slå henne med ett basebollträ).
Det finns säkert de som blir upprörda av 'Äldreomsorgen...'. Morfar är antisemit och övertygad om ariernas överlägsenhet. Det finns mycket våld i boken och Morfar och Pyret slaktar folk när lusten faller på. I Morfars uppfostringsmetoder ingår sexuella övergrepp som en naturlig del.
Språket är mycket grovt. Så här låter det när Morfar och vännen Hilding minns tillbaka till när de våldtog Kvarn-Olle: 'Vi satte på han en tyrolerhatt, bara därför att, locka fram ett skratt, glamma morfar. -Sen skålla vi kuken hans i en balja me kokande sirap. Hilding hångla me han å bet av han tungan mitt i en igelkyss, visst minns du dä? Mmhm, sa Hilding förstrött å kräktes upp en meter av sin tunntarm. Han bubbla blod å tryckte tillbaka tarmen ner i svalget. -Han fick en avslagen flaskhals i arslet, å sen knulla vi han i ögona tills han dog, berättade morpappa'.
'Förensligandet i det egentliga Västerbotten' är uppföljaren till 'Äldreomsorgen i Övre Kågedalen'. Spontant verkar det inte vara en så bra ide. Mycket att förlora men lite att vinna. Jag blev väldigt förvånade när jag i efterhand såg att "Förensligandet..." faktiskt är kortare än "Äldreomsorgen...". Mitt huvudintryck av boken är att den inte är lika väl genomarbetad som föregångaren, att det är för mycket dödkött och inte tillräckligt "tajt" skrivet. Jag har vid flera tillfällen tagit upp "Äldreomsorgen..." och börjat läsa i på måfå, men det kommer jag nog inte göra med uppföljaren.
Jag tyckte inte om "Förensligandet..." men Apokryferna är bra. Tanken att använda en bibliska förlaga för att berätta historien om hur Morfar på order av Lucifer leder arierna ut ur Norrbotten och till det förlovade landet fungerar mycket bra. Likaså berättas historien om hur (en annan?) Morfar föds, predikar för sina lärjungar, korsfästs, dör och återuppstår. Möjligen är den sista delen med Paul Holms brev till Romerna lite tråkigare. Roligast är naturligtvis de delar av Morfarsböckerna som inte ändrats från orginalet utan fungerar lika bra i denna tappning av historien (t.ex. hur det utvalda folket ska behandla fiender i krig).
"apsefiston" är en aforismsamling.
Nikanor Teratologen: Heter egentligen Niclas Lundkvist. "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen": Norstedts förlag 1992, 380 s. "Förensligandet i det egentliga Västerbotten": Vertigo Förlag 1998, 340 sid. "Hebbershålsapokryferna": Vertigo Förlag "apsefiston": Vertigo Förlag Relaterade länkar: Vertigo förlag

Anastasia Wahl "Den Vidrige"
Denna bok har jag inte så mycket att säga om. Enkel deckarintrig, blandat med spektakulärt våld och sex och några (möjligen politiskt inkorrekta) samhällskommentarer (bl.a. om veganer). Något som förtjänar en kommentar är kanske den jämna könsfördelningen bland förövare av och offer för det sexualiserade våldet. Jag är inte säker på att jag kommer läsa någon mer Klittydeckare.
"Titel": Vertigo Förlag Relaterade länkar: Vertigo förlag

Håkan Blomqvist "UFO - i myt och verklighet"
Detta är en bok inte så mycket om UFO:n som om människor och grupper i UFO-världen. Blomqvist har kapitel i boken om välkända UFO-experter som Allen Hynek och Jacques Vallee och även om C.G. Jung som skrev en bok om UFO:n som myter. Han tar också upp några viktiga personer i den svenska UFO-rörelsen som Edith Nicolaisen, som bl.a. grundade bokförlaget Parthenon, och K Gösta Rehn.
Men Blomqvist intresserar sig mer för personer i utkanterna av UFO-fenomenet. Han skriver om de klassiska amerikanska kontaktmännen från 50-talet George Adamski och Howard Menger och om deras nutida 'kollega' Whitley Strieber. Även en av de stora inom 'New age'-rörelsen, Benjamin Creme, får ett kapitel.
Blomqvist oroar sig över de tendenser till antisemitism och fascism han ser hos flera UFO-troende grupper. Blomqvist var under flera år knuten till Intergalaktiska Federationen ledd av den svenske kontaktmannen Sten Lindgren. Senare hjälpte han Lars Adelskogh (som idag ger ut tidningen Nexus) att bygga upp Institutet för hylozoiska studier. Blomqvist lämnade Institutet 1986 eftersom han ansåg att det stod för fascistoida och antisemitiska ideer.
I boken spårar Blomqvist hur dessa tankar kommit in i UFO-världen bl.a. från new age rörelsen och teosofin. Blomqvist ger också fler exempel på antisemitiska och nazistiska kopplingar i UFO-världen som t.ex. hos George Hunt Williamson.
'UFO - i myt och verklighet' är en bra introduktion till UFO-världen, framförallt om man är intresserad av de mer udda personer och grupper som finns där.
Håkan Blomqvist: Bibliotekarie i Norrköping som under flera år arbetat som frilansjournalist med UFO och livsåskådningsfrågor som specialitet. Han var en av Arkivet för UFO-forsknings grundare 1973. Han har även varit medförfattare till boken "Gud, makt och pengar". "UFO i myt och verklighet": NTB/Parthenon 1993, 133 sid., ill., index, noter, bibliografi, adresser.

Sune Hjorth "Fantastiska resor med UFO" (med Ante Jonsson), "Den dolda sanningen om UFO!", "Mästarens lära och liv" (övers.), "Rymdmänniskor på jorden!"
Sune Hjorth är säkert Sveriges mest kända personlighet inom UFO-området och det är inte utan anledning. Hjorth har ideer långt utanför den vanliga ufologin, om politik och religion.
I 'Fantastiska resor med UFO' beskriver Ante Jonsson sina upplevelser med rymdmänniskorna och dessa kommenteras av Hjorth. Jonsson förs ombord på rymdfarkoster av utomjordingar flera gånger och får senare följa med dessa till deras hemplanet. Där tas han om hand av en kvinna som har ägnat 30 år åt att studera honom, som sitt 'fria val' i skolan (utomjordingarna lever mer än 300 år). Hon har också saker han tappat bort i sitt liv, en gammal fotboll han använt och en cykel han trodde blivit stulen. Jonsson får också flera tillfällen att bada naken med henne. Utomjordingarna undervisar Jonsson om många saker: om faran för kärnvapenkrig, om miljöförstöring, om samhällsuppbyggnad och ekonomi.
I 'Den dolda sanningen om UFO!' finns inte Jonsson med utan Hjorth litar till andra källor. Här finns konspirationsteorier (CIA), bebodda planeter i solsystemet (George Adamski), forntida besök från utomjordingar (Erich von Däniken), Mu (James Churchward) och bibeltolkningar.
I 'Rymdmänniskor på jorden!' har Hjorth hittat en ny kunskapskälla: Eduard Meier. Meier har valts att sprida sanningen om det pågående kriget mellan utomjordingar på jorden. På ena sidan de goda plejadierna och på andra sidande onda utomjordingarna med deras hantlangare, den judiska 'sionistiska frimurarmaffian'. Den onda sidans främsta vapen är de 'falska kultreligiösa troslärorna', främst kristendomen. Kristendomen är nämligen en förfalskning av Jesu (som egentligen hette Immanuel) lära. För att övertyga Meier fick han resa tillbaks i tiden och träffa Immanuel. Jehova var en tidigare ledare för de onda utomjordingarna på jorden. Fram till den 27/12 1976 var ledaren Kamagol II.
Sune Hjorth: Före detta gymnasielärare från Sundsvall. Aktiv rökningsmotståndare. Hjorth var under åren 1944-45 kassör i Uppsala Svensksocialistiska studentförening, en underavdelning till det nazistiska partiet Svensk Socialistisksamling. <"Fantastiska resor med UFO": Zindermans 1989, 149 sid., ill., bibliografi. "Den dolda sanningen om UFO!": Zindermans 1991, 118 sid., bibliografi. "Mästarens lära och liv": Förlag Sune Hjorth 1994, 120 sid. (av Judas Iskariot i översättning av Sune Hjorth). "Rymdmänniskor på jorden!": Zindermans 1996, 95 sid., bibliografi. Relaterade länkar: Läs artikel om Sune Hjorth.

Rauni-Lena Luukanen "Det finns ingen död", "Sändebud från stjärnorna", "Vem är jag?", "Universums barn"
Om UFOn, uppblandat med new age och lite konspirationsteorier.

Ivan Troeng "Kulturer före istiden", "Hur månen föddes", "Sfinxens hemlighet"
Troeng har en bild av jordens och mänsklighetens tidiga historia som skiljer sig kraftigt från den allmänt accepterade. Människorna uppträdde först på kontinenten Mu. Här var livet paradisiskt (det är denna tid som ligger bakom legenderna om Edens Lustgård). Det fanns inga berg och det var alltid sommar. Dygnet var 10 timmar långt och ett dagsverke var alltså mindre än hälften så tröttsamt som i dag. Man hade inte så stora behov av tekniska hjälpmedel men hade en högt stående vetenskap med goda insikter i naturen och människan, speciellt om de andliga krafterna visste man mer än i dag. Från Mu spred sig människan över världen bl.a. till Atlantis, Egypten och Indien.
Det som gjorde slut på denna paradisiska tid var den katastrof som kallas syndafloden. Jorden kolliderade med en asteroid som slet loss en enorm bit. Där denna suttit bildades Stilla Havet och biten själv blev vår måne. Detta ledde bl.a. till att jorden stannades upp i sin rotation (vilket gav oss 24-timmarsdygnet), att jordaxeln började luta (så att vi fick årstider) och att bergen bildades.
Troeng anför många argument för att hans teori är sann. En del av dessa är geologiska men de flesta bygger på tolkningar av myter och legender från olika folk och tider. Han lutar sig också, bland annat, mot James Churchwards arbeten. Churchward fick i slutet av 1800-talet tillgång till upp till 70.000 år gamla indiska stentavlor som stöder Troengs teorier (där bekräftas också att Jesus tillbringade tid i Indien). I 'Sfinxens hemlighet' åberopar Troeng också uppteckningar i Akasakrönikan, en icke-materiell bok där alla händelser i alla tider finns. Troeng passar även på att förklara UFO-fenomenet och bekräfta utomjordingarnas närvaro på jorden.
'Hur månen föddes' är en bok utgiven 1973 mellan de båda andra (1964 och 1996) med samma tema. Det finns en beundransvärd konsekvens i Troengs tänkande.
Ivan Troeng: Forskningsingenjör. "Kulturer före istiden": Nybloms 1964, 118 sid., ill., bibliografi. "Hur månen föddes": Larson 1973, 190 sid., ill., index, bibliografi. "Sfinxens hemlighet": HLT 1996, 142 sid., ill.

Återvänd till Det Udda Sverige.

För den som vill komma med egna förslag, kommentarer eller rättelser finns en gästbok och en diskussionsgrupp. Man kan också skicka ebrev till adressen udda_sverige@yahoo.com.